Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1734
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ock de båda kejserliga hofven villiga att garantera Danmarks besittning af Sleswig, hvilket skedde genom fördraget i Köpenhamn 1732, hvaremot Danmark förband sig att lemna hertigen en million rdr i ersättning.
Bland de nordiska makterna var sålunda Sverige nu den enda, som ej garanterat den nya österrikiska arfföljdslagen, och så mycket angelägnare visade sig nu franska regeringen att bibehålla denna sin äldsta bundsförvandt i norden. Ett nytt subsidieförbund föreslogs, men derpå ville svenska regeringen ej ingå, och då konung Fredrik nu lade i dagen sin förkärlek för Österrike och England, medan hertigen af Holstein genom fördraget i Köpenhamn blifvit öfvergifven af Österrike och Ryssland, sökte man från Frankrikes sida i Sverige återupprätta det holsteinska partiet, hvilket nu, öfvergifvet af alla andra beskyddare, så mycket lättare borde sluta sig till Frankrike. Hertigens personliga vänner hade emellertid inom Sverige aldrig varit särdeles talrika och hade ytterligare minskats genom hans föga hedrande uppförande; men deremot funnos många nog, som dels af missnöje med de nu styrande, dels af tillgifvenhet för det svenska konungahuset, hvilket hertigen dock tillhörde, slutit sig till hans anhängare. Af dessa särskilda beståndsdelar borde ett motparti mot de då rådande kunna bildas; men före rikets ständers nästa sammantäde kunde dock ingenting af vigt uträttas, och man inskränkte sig derföre tills vidare att ytterligare befordra söndringen mellan konungen och Horn, hvilken senare var den ende, som kunde motverka konungens förkärlek för England och Österrike.
Så hade de politiska förhållandena utbildat sig, då en händelse inträffade, som gaf dessa ett nytt uppslag. Den 1 Februari 1733 afled Carl XII:s förre motståndare August II, konung i Polen och kurfurste i Sachsen. Ryssland, Österrike och Preussen hade redan öfverenskommit om gemensamma åtgärder för en sådan händelse. De båda, som naturligast borde ifrågakomma till hans efterträdare å Polens tron, hans son kurprinsen af Sachsen och hans förre medtäflare Stanislaus Leczinski, voro lika misshaglige för de tre grannstaterna Österrike, Ryssland och Preussen – kurprinsen, emedan han genom sin gemål, österrikiska prinsessan Maria Josepha, egde anspråk på åtminstone en del af de österrikiska arfländerna, hvarföre ock hans fader protesterat mot den pragmatiska sanktionen, och Stanislaus, emedan han stod i för nära förbindelse med Frankrike, hvars konung Ludvig XV var förmäld med Stanislai dotter, och med Sverige, hvars förre konung satt honom på Polens tron och hvars nuvarande kanslipresident vid polska riksdagen 1704 genomdrifvit hans val. De hade derföre förenat sig om att söka förhjelpa en portugisisk prins till polska kronan; men så snart konung August aflidit, skyndade hans son att genom erkännandet af den pragmatiska sanktionen vinna Österrike och genom ett för Ryssland fördelaktigt fördrag denna makt, hvarefter båda öfvergåfvo konungen af Preussen, som ock sedermera blef en blott åskådare af händelserna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
