Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1734
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då deremot både Ryssland och Österrike, under förklaring att de ej skulle tillåta Stanislaus åter intaga Polens tron, läto trupper framrycka mot polska gränsen för att gifva eftertryck åt denna förklaring.
Frankrike åter uppträdde ifrigt för Stanislaus och gjorde allt att förmå Sverige till biträde dervid. Redan i Mars 1733 uppmanade härvarande franske ministern grefve Casteja den svenska regeringen att, i likhet med Frankrike, gifva polackarne en offentlig försäkran om sitt beskydd mot alla som ville kränka deras valfrihet. Hänförelsen för Stanislaus var ock i Sverige icke ringa, synnerligast hos den stridslystna ungdomen. Han hade varit Sveriges skyddsling och ända till 1731 fortfarande äfven under Sveriges mest brydsamma penningeförhållanden derifrån åtnjutit årligt underhåll med tillsammans 674,000 daler silfvermynt, motsvarande minst dubbelt så mycket i kronor efter nuvarande myntvärde. Från Frankrike förespeglades äfven att, derest han åter med Frankrikes och Sveriges tillhjelp komme på polska tronen, skulle Sverige återvinna sin förra ställning bland de nordiska makterna. Det visade sig likväl snart nog, att franska regeringen visserligen var ganska frikostig på löften, men röjde föga allvar, då det blef fråga om verklig hjelp. Det franska konungaparet önskade lifligt Stanislai återupphöjelse, och kardinal Fleury, den egentlige ledaren af franska politiken, låtsade sig vara af samma mening; men i sjelfva verket var han alltför hushållsam och fredälskande att för Stanislai skull äfventyra ett kostsamt och ganska äfventyrligt krig mot Ryssland och Österrike, hvaremot han ej drog i betänkande att söka dertill locka Sverige. Horn var likväl alltför klok att låta locka sig af några obestämda förespeglingar, och då ingen fransk här var satt i rörelse samt de subsidier, den franska regeringen erbjöd, voro alltför otillräckliga, drog sig Horn tillbaka och gaf, på Fleurys förnyade uppmaningar, det svar, att Sverige skulle tillgripa kraftigare åtgärder endast i händelse Frankrike föreginge med eget exempel i detta hänseende.
Inom sjelfva Polen inträffade ock snart nog händelser, som väl kunde göra den svenska regeringen betänksam. Stanislaus, som förklädd hade skyndat från Frankrike till Polen, blef visserligen af polska valriksdagen nästan enhälligt återvald till konung den 12 September; men motpartiet, som före valet lemnat riksdagen, hade stält sig under ryskt beskydd, och i närvaro af 12,000 ryssar valdes den 5 Oktober af 15 senatorer och 600 adelsmän kurfursten August till Polens konung, hvarefter Stanislaus, med de förnämsta af sina anhängare, måste söka en tillflykt i Danzig, och, i stället att nu komma kraftigt till hans hjelp, lät franska regeringen sin flotta, som redan anländt till Östersjön, återvända hem. Frankrike hade nemligen nu förklarat krig mot tyske kejsaren och ville ej splittra sina stridskrafter, under förhoppning att motståndet i Polen skulle blifva tillräckligt starkt att der sysselsätta ryssarne.
Då det emellertid visade sig, att ryssarne utan hinder utbredde sig öfver hela Polen och att Stanislai anhängare hoptals öfvergingo till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
