Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1738, 1739
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Horn infann sig nu äfven i Stockholm och återtog i Mars 1738 ledningen af ärendena.
Den 13 Maj 1738 sammanträdde ständerna, och det var nu åter landtmarskalksvalet, som framkallade första sammandrabbningen mellan partierna. Regeringens kandidat var presidenten i kammarkollegium friherre Gustaf Palmfelt, författare till en ströskrift, som uppmanat till enighet och förtroende; motpartiets öfverintendenten grefve Carl Gustaf Tessin, en son till riksrådet Nicodemus Tessin och vid denna tid en af dem, som ådrog sig en allmännare uppmärksamhet genom flera lysande egenskaper och ett vänligt, angenämt, förekommande väsende.
Omdömena voro ock nu vida öfvervägande till Tessins fördel, och tillika begick hofvet under förberedelserna till det vigtiga valet en grof blunder, hvilken Tessin förstod med mycken skicklighet begagna. Med anledning af ett utspridt rykte, att hofvet ej ogerna skulle se Tessins val, lät drottningen förmå sig att genom riksrådet Bielke låta förklara, det hon »skulle vara nöjd med hvem som helst till landtmarskalk, blott icke grefve Tessin». En öfverstelöjtnant Güntherfelt framförde denna förklaring till en mängd på Riddarhustorget samlade adelsmän, hos hvilka den väckte mycken förbittring, och Tessin, som genast derom underrättades, skyndade upp till konungen samt bad att få aflemna sin värja och gå i arrest, för att underkastas den strängaste undersökning om den förbrytelse, som kunnat ådraga honom deras majestäters onåd; men befunnes han oskyldig, så hoppades han ock af konungens rättvisa en upprättelse lika offentlig som skymfen varit. Konungen kom i stor förlägenhet och skickade efter Horn, som ej hade någon kunskap om det som förefallit samt nu fick söka ställa det till rätta, hvilket ock lyckades, sedan både konungen och drottningen försäkrat, att de icke ville göra något slags intrång å adelns fria valrätt.
Två dagar derefter, den 17 Maj, skedde valet och grefve Carl Gustaf Tessin valdes till landtmarskalk med 525 röster mot 141, som tillföllo Palmfelt, så hade det olyckliga försöket från hofvets sida att inverka på valet stämt sinnena på riddarhuset till Tessins fördel. Det franska partiet begagnade ock den rådande hänförelsen att genomdrifva valen till sekreta utskottet och sekreta deputationen genast före riksdagens öppnande, hvilket var stridande mot riksdagsordningen, och vid dessa val förekom det då för tiden ovanliga, att partiledarne öppet läto utdela voteringssedlar å riddarhuset.
Valen inom adeln till ledamöter i sekreta utskottet utföllo ock så afgjordt till förmån för det franska partiet, att ingen enda af regeringens verksammare och mera bestämda anhängare der intogs, hvaremot alla, som nu eller tillförene utmärkt sig såsom Horns motståndare, der invaldes, såsom Charles Emil Lewenhaupt, Stjernstedt, Åkerhielm, Törne, Stobée, m. fl., jemte ett par nykomlingar, som sedermera gjorde sig mycket omtalta – den nu 26-årige Anders Johan von Höpken och Clas Ekeblad, blott 4 år äldre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
