Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1738, 1739
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inom presteståndet var sinnesstämningen långt mera fördelaktig för regeringen än inom adeln. Dess talman blef åter erkebiskopen Johannes Steuchius, och nästan alla ståndets ledamöter inom sekreta utskottet stodo på regeringens sida. Den ende, hvilken franska partiet trodde sig kunna räkna på, var biskopen i Linköping Erik Benzelius, men äfven han tillhörde ej obetingadt detta parti.
I borgareståndet ansågs regeringen äfven i början af riksdagen hafva öfvervigten, men det dröjde icke länge innan detta förhållande förändrade sig. Ståndets talman var å nyo justitieborgmästaren i Stockholm Aulævill, och bland dess ledamöter i sekreta utskottet uppträdde under riksdagens lopp de rike Stockholmsköpmännen Thomas Plomgren och Gustaf Kierman såsom ifrige anhängare af franska partiet.
Bondeståndet valde till sin talman Olof Håkansson från Bleking, som under nästföregående riksdag varit ståndets vice talman samt genom sin ovanliga slughet och stora förmåga att leda ståndet der vann sådant inflytande, att han nästan alltid bestämde dess beslut.
Partierna stodo sålunda fullt rustade mot hvarandra, och nu uppkommo också de benämningar de buro under det återstående af frihetstiden. Det franska partiets rörlige, stridslystne anhängare kallade sina motståndare Mössor, emedan nattmössan bäst anstode dessa, i deras tycke, alltför sömnaktiga, tröga och ålderdomssvaga män. Såsom motsats till denna benämning kallade de sig sjelfve Hattar, emedan hatten var hos forntidsfolken frihetens kännetecken, och frihetens förfäktande var alltid detta partis lösen.
Hattpartiet gaf också vid denna riksdag sina motståndare ett fruktbärande föredöme i sammanhållning och skickliga riksdagsmanövrer. Genom öfverste Nils Palmstjerna, som var i fransk tjenst och ej tillhörde sekreta utskottet, stod Tessin, hvilken, såsom ledamot af detta utskott, var förbjuden allt umgänge med främmande makters sändebud, i oafbruten, ehuru hemlig förbindelse med franske ministern St. Sévérin, hvarigenom enhet bereddes i partiets högsta ledning, och, för att närmare sammanhålla de krigslystna inom hären, förenade sig generalmajorerne Lewenhaupt, Carl Sparre, Fuchs, Rosen, Adlerfeld, Buddenbrock och Düring att hålla gemensamt bord, hvilken förening kallades »lilla generalitetet» och hade betydande inverkan på det yngre befälet. Äfven andra klubbar uppstodo till partiförbindelsernas stärkande. De voro en nyhet, som vid denna riksdag infördes, och uppfinningen deraf tillskrifves Fredrik Gyllenborg. Penningar Utdelades frikostigt bland adeln, och då några bland Frankrikes anhängare inom detta stånd ej ansågo sig hafva råd att längre uppehålla sig vid riksdagen, fingo de månadtligt underhåll af franske ministern för att kunna stanna qvar. Äfven hos de öfriga stånden sökte Hattarne vinna anhängare, men hos presterna hade de föga framgång. Hos borgarena åter uppgjorde Plomgren och Kierman med franske ministern en formlig öfverenskommelse att mot en viss penningesumma skaffa hattpartiet röstöfvervigten i borgareståndet – och lyckades! Inom bondeståndet var Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
