Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1738, 1739
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Håkansson en nitisk röstvärfvare och lät väl betala sig derför, men tog penningar af både franske och engelske ministrarne, utan att låta någondera bestämma sitt handlingssätt.
Hvad som likväl vid denna riksdag mer än något annat gaf Hattarne öfvervigten, var det hos flertalet af svenska folket rådande hatet mot Ryssland. Man hade lyckats intala ganska många, att regeringen icke blott var ryskt sinnad, utan äfven genom förnyandet af förbundet med Ryssland hade nödgat Frankrike att uppoffra Stanislaus, sluta fred med tyske kejsaren och undandraga Sverige de subsidier, det eljest skulle erhållit; att detta skett i strid mot sekreta utskottets vid 1734 års riksdag gifna föreskrift, och att således regeringens politik ej blott var stridande mot fosterlandets bästa, utan äfven innebar ett trots mot ständerna.
Hattarne lyckades nu ock bemäktiga sig ledningen af utrikes ärendena. Kort före riksdagen hade från turkiska storvisiren, från Bonneval samt från Höpken och Carlsson kommit uppmaningar till svenska regeringen att förena sig med Turkiet till ett anfall mot Ryssland. Kanslikollegium hade i sitt betänkande härom fäst uppmärksamhet vid de alltför obestämda uttryck angående hjelpen från Turkiet, som i storvisirens skrifvelse förekommo och hvilka Bonneval sedan fått närmare utlägga; men sekreta utskottet beslöt, att, ehuru Turkiets anbud ännu ej kunde besvaras med bestämdt löfte om deltagande i kriget mot Ryssland, skulle likväl genom Höpken och Carlsson göras förfrågningar, huruvida sultan, för den händelse Sverige deltoge i kriget mot Ryssland, ville förbinda sig att ej nedlägga vapen förr, än Sverige återvunnit sina till Ryssland förlorade länder. Den anmärkning, som både af konungen och flera bland riksråden härvid gjordes, att om en sådan förfrågan blefve bekant, såsom ofta hände vid turkiska hofvet, skulle detta gifva Ryssland full anledning till krig mot Sverige, lemnades utan afseende; men för att vara säker, att brefvet härom måtte, oöppnadt under vägen, komma turkiska regeringen tillhanda, sändes det med en af utskottets egna ledamöter, majoren Malcolm Sinclair, som förut varit affärdad till Turkiet att inhemta närmare underrättelser om kriget mellan detta rike och Ryssland, samt nu dit återskickades i samma ärende. Man sökte hålla hans uppdrag så hemligt som möjligt; men ryske ministern Bestuscheff hade icke desto mindre fått kunskap om hans afresa, ehuru han ej närmare kände beskaffenheten af hans uppdrag, och, för att i alla händelser göra dessa oskadliga för Ryssland, fäste han dess regerings uppmärksamhet å mannen och sände tillika hans porträtt, hvilket han lyckats förskaffa sig.
Sekreta utskottet gick nu också i författning om fullgörandet af den med turkiska regeringen träffade öfverenskommelsen angående dödandet af Carl XII:s skuld. Krigsskeppet Sverige om 72 kanoner utsågs att, jemte de öfverenskomna 30,000 gevären, öfverlemnas till sultan, och ett annat fartyg, tillhörigt Plomgren och Kierman, medsändes för att hemföra krigsfartygens besättning samt innehade bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
