Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1740, 1741
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
orättvisa dom, som träffat de afsatta riksråden, så väl som öfver de medel Hattarne användt för att vinna sitt mål, och den nya näringslagstiftningen, som rubbat många förhållanden, möttes i samma mån äfven med ovilja.
Genom 1738 års riksdag hade emellertid rådets underordnande under ständerna blifvit en tillämpad verklighet, ständernas makt blifvit väsentligen öfverflyttad till sekreta utskottet samt partisöndringen inom de maktegande ständerna trädt i öppen dag. Det parti, som nu kommit till väldet och som först vunnit öfvervigten inom sekreta utskottet samt sedermera inom regeringen, hade för denna öfvervigt haft att tacka flertalet inom adeln, i hvilket det fortfarande hade sitt stöd, och detta flertal utgjordes af den talrika lägre adeln, som genom klassindelningens upphäfvande 1719 och bänkmansvalen förändring 1734 blifvit rådande å riddarhuset och nu i sjelfva verket var den vigtigaste beståndsdelen af statskroppen. Den adelsmajoritet, som nu fått ett så afgörande inflytande på Sveriges öden, var emellertid lika fattig som talrik, och ehuru det vore högst orättvist att påstå dess handlingssätt hafva blifvit bestämdt mera af egennytta än fosterlandskärlek, kan dock ej nekas, att dess ekonomiska ställning gjorde den sämre delen deraf alltför tillgänglig för korruption och äfven den bättre alltför beroende af befordringar å tjenstemannabanan, hvilket, om än hos de bästa omedvetet, icke så litet inverkade på riktningen af deras fosterlandskänsla.
Hvad de öfriga stånden beträffar, hade hattpartiet under riksdagen vunnit någon öfvervigt inom borgareståndet, men hade deremot bondeståndet bestämdt emot sig, och inom presteståndet tillhörde flertalet det besegrade partiet, ehuru det segrande äfven der räknade flera verksamma anhängare.
Sverige hade nu fått en till större delen ny styrelse. Konungen betydde ännu mindre än förut, och af de förra riksråden återstodo endast Meijerfelt, hvilken för det mesta var frånvarande såsom generalguvernör i Pomern, De la Gardie, Banér, Lagerberg, Gyllenborg och Cronstedt. Bland de nya riksråden var Samuel Åkerhjelm den mest framstående genom ovanlig arbetsförmåga, vidsträckta kunskaper och stor embetsmannaduglighet; men det visade sig snart att han slutit sig till hattpartiet snarare för att störta den förra styrelsen än för att befordra det nu segrande partiets syften. Deremot hade Carl Ehrenpreus, som stod honom närmast i embetsmannaduglighet, inom sekreta utskottet och sekreta deputationen varit en vältalig och oförtruten kämpe för de åsigter, hvilka der blefvo segrande. En icke mindre ifrig partiman var Olof Cederström, som länge tillhört det franska partiet och, såsom ledamot till kanslikollegium, vanligen till dess utlåtanden i utrikesärenden bifogat reservationer, som sedermera tjente till ledning för anklagelserna mot riksråden i sekreta utskottet. Äfven Carl Sparre tillhörde de häftige partimännen. Axel Löwen åter, Arvid Horns måg, var visserligen anhängare af förbundet med Frankrike, men utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
