Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1740, 1741
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högst besynnerligt, att, medan Frankrike och England voro ovänner, Fredrik kunde såsom konung i Sverige stå i vänskapsförbund med den ena makten och såsom landtgrefve af Hessen med den andra. Konungen lät ock öfvertala sig att såsom landtgrefve af Hessen hellre mottaga subsidier af Frankrike än af England – subsidiers erhållande hade nemligen varit hufvudsaken i det föreslagna förbundet – och en hessisk embetsman Asseburg sändes till Frankrike att härom underhandla, men motarbetade i sjelfva verket det förslag han hade uppdrag att befordra, emedan han, i likhet med prins Vilhelm, föredrog ett förbund med England framför ett med Frankrike. Tessin, som äfven fått i uppdrag att arbeta för tillvägabringandet af ett förbund mellan Frankrike och Hessen, men fann sig motarbetad af Asseburg, klagade häröfver hos svenska rådet och detta bos konungen; men denne hade nu af sin bror blifvit så vunnen för England, att han icke gjorde något afseende på de äfven hotande framställningar, som skedde af rådet, utan gaf den 3 Juli 1740 för detsamma tillkänna, att fördraget mellan England och Hessen blifvit afslutadt.
Genast förnyade ock Carl Sparre sin begäran om ständernas sammankallande, hvartill man nu hade en ny, fullt giltig anledning. Hattarne skyndade ock att öfver allt förklara, huru Gyllenborg ledt ärendena enligt ständernas föreskrifter och varit ganska nära att vinna ett närmare förbund med, ett rikare understöd af Frankrike samt derigenom ett tillfälle att qväsa Ryssland; men att konungen, genom förbundet mellan England och Hessen, stött franska hofvet och tillintetgjort Sveriges förhoppningar, hvarföre rådet blifvit tvunget att sammankalla ständerna, för att af dem vid nu inträdda förändrade förhållanden erhålla nya föreskrifter. I trots af Lagerbergs, Jakob Cronstedts, Nordenstråles och Åkerhielms gensägelser beslöt ock rådets flertal den 14 Augusti 1740 urtima riksdags utlysande till den 4 December, hvarom kallelse genast utfärdades.
Hattarne gjorde nu allt för att förvissa sig om segern vid den förestående riksdagen. Redan i September skola från Frankrike kommit 150,000 rdr specie, som anförtroddes åt riksrådet Rosen, för att efter behof utdelas af honom och af Adlerfelt, Ehrenpreus, Sparre och Fredrik Gyllenborg, till vinnande af öfvervigten inom adeln vid tillsättandet af landtmarskalk och af platserna inom sekreta utskottet, hvarjemte Kierman och Plomgren nu åter, likasom vid 1738 års riksdag, verkade för hattpartiet vid valen till borgareståndet.
Den krigiska hänförelse, som uppstått efter Sinclairs mord och hvarpå Hattarne mycket räknat, hade emellertid nu hunnit svalna, och sinnesstämningen inom Sverige var nu icke på långt när så krigisk, som Hattarne önskat och hoppats. Tvärtom tycktes deras utsigter blifva temligen mörka, då två dödsfall inträffade, som betydligt inverkade på de politiska förhållandena inom Europa i allmänhet och äfven i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
