- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Åttonde bandet. Frihetstiden /
218

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Fredrik - Rådet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och så vidare. Frampå hösten 1748 blef han dock så pass återstäld, att han trodde sig kunna återgå till sina förra utsväfningar, men blef härigenom allt mera försvagad samt anlitade under de båda följande åren ömsom läkare och undergörande qvacksalfvare, utan att helsotillståndet förbättrades. Slutligen, den 21 Mars 1751, angreps han af en hastigt påkommande mattighet med frossbrytningar, och tillståndet blef allt mera betänkligt. Natten till den 25 begärde han nattvarden och visade under den högtidliga förrättningen väl ingen djupare ånger, men dock värdighet, lugn och ödmjukhet. Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika gjorde honom nu det sista besöket, och då han tog afsked af henne, sade han vänligt: »Gud välsigne eder!» Adolf Fredrik stannade till dödsstunden, och den döende yttrade till honom några ord till fördel för de unge Hessensteinarne, hvarefter öfverhofpredikanten Schröder och den äfven tillkallade predikanten Bælter skiftesvis uppläste den ena bönen efter den andra, och så snart de någon gång tystnade, hördes från den döendes läppar ett allt saktare »mera!» tills den sista sucken utandades klockan något öfver 8 eftermiddagen den 25 Mars 1751. Begrafningen skedde med mycken högtidlighet i Riddarholmskyrkan, och enligt vanan blef också nu den bortgångne fursten högeligen prisad. Efterverlden har dock anvisat konung Fredrik en plats bland de minst betydande regenter, som innehaft Sveriges tron.[1]

Rådet.


Rådets ställning blef under frihetstiden på samma gång högre och lägre än förut – högre i förhållande till konungen, lägre i förhållande till ständerna. Från att under medeltiden vara landsortsmagnater ungefär såsom de polske woiwoderne, »konungar hvar i sin landsort», såsom ännu Carl IX kallade dem, hade riksens råd under Wasa-konungarne blifvit svenska högadelns ständiga målsmän vid tronen, på samma gång de voro konungens rådgifvare i regeringsärendena. Genom adelns omåttliga förökande hade Christina skapat en ny tjensteadel till motvigt mot den gamla högadeln. Konungarne af pfaltziska huset hade sedermera fortgått på denna bana, och med lågadelns samt de ofrälse ståndens tillhjelp hade Carl XI infört enväldet, sedan han genom förmyndareräfsten och reduktionen krossat högadeln. Tillika hade han kraftigt afvisat rådets försök att utgöra en medlare mellan konungen och ständerna, och hans »kungliga råd» voro ingenting annat än kungliga embetsmän. De aristokratiske författarne till 1719 års regeringsform sökte visserligen återgifva rådet den ställning det hade före enväldets införande, och Arvid Horn, som visst icke saknade högadeliga anspråk, skall velat grunda ett ännu starkare rådsvälde; men dessa


[1] Jemför Fryxell, Berättelser, XXX: 1-12; XXXI: 1-8; XXXIV: 223-230; XXXVIII: 133, 210-212.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:46:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/8/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free