Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anspråk hade nu ingen rik och mäktig högadel till stöd och måste snart frånträdas, sedan, genom klassindelningens upphäfvande å riddarhuset, lågadeln visat sig der vara den rådande samt både den och de ofrälse stånden ifrade långt mer för ständernas än för rådets välde.
I 1719 års regeringsform stod dock ännu åtskilligt qvar af den vidsträcktare myndighet denna regeringsforms författare velat tillägga rådet, men hvarifrån de i flera delar nödgats afstå redan innan den nya grundlagen understäldes ständernas pröfning. Denna regeringsform bibehöll föreskriften i den af år 1634, att presidenter i hofrätter och kollegier skulle vara riksråd, hvarigenom alla styrelsens grenar förenades i rådet. Utrikes ärendenas afgörande hade ock i 1719 års regeringsform blifvit förbehållet konungen och rådet, emedan afhandlingar om fred, stillestånd och förbund sällan tåla dröjsmål och rikets ständer vid sådana tillfällen icke alltid voro samlade eller kunde i hast sammankallas; »dock att sedermera, vid påföljande nästa riksdag gifves underrättelse derom», heter det i regeringsformen.
Redan vid följande riksdag led emellertid, genom 1720 års regeringsform, rådets makt betydliga inskränkningar. President-embetena i hofrätter och kollegier fråntogos rådet. Väl behöll detta mellan riksdagarne ledningen af utrikes angelägenheterna; men nu förbehöllo sig ständerna ej blott vid följande riksdag underrättelse om denna ledning, utan det tillades: »Under varande riksdag företagas och slutas inga sådana ärenden utan ständernas vetskap och bejakande». Följden häraf blef, att ständerna snart började äfven mellan riksdagarne styra den utrikes politiken genom sina efterlemnade föreskrifter eller s. k. testamenten, och det gick slutligen så långt, att ständerna eller deras sekreta utskott uppdrogo åt vissa riksråd att utföra riksdagens uppdrag, med förbigående af de öfriga riksråden och af konungen. Rådets skyldighet att ansvara inför ständerna blef ock i 1720 års regeringsform långt kraftigare uttryckt än i de föregående grundlagarne. Efter hand utbildade sig ock mer och mer den grundsats, att riksråden voro ständernas fullmäktige, af hvilka de icke allenast egde fordra räkenskap, utan hvilka de äfven egde efter eget behag till- och afsätta.
Om sålunda rådets ställning i förhållande till ständerna mer och mer nedsattes, så höjdes den i stället alltmera i förhållande till konungen. Redan i 1719 års regeringsform hade konungen fått sig tillerkända endast två röster i rådet, men han hade dock ännu en temligen vidsträckt frihet i afseende å tjensters tillsättande och andra s. k. kabinettsmål. Denna frihet blef likväl, genom hvarjehanda förklaringar och tilltag från ständernas sida, mer och mer inskränkt, så att slutligen högst få ärenden funnos, som icke skulle afgöras med råds råde, och riksråden blefvo icke allenast konungens rådgifvare, utan äfven i sjelfva verket hans medregenter, samt påkalla ur denna synpunkt för sina personer större uppmärksamhet under denna tid än under den föregående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>