Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lika färdige till ingrepp i konungamakten, gjorde ett för landet långt menligare bruk af den makt de tillvällat sig. Horns förtjenst låg i synnerhet deri, att han bättre än någon annan efter honom förstod äfven under de kinkigaste förhållanden bibehålla det för rikets förkofran så nödvändiga fredslugnet, utan att derför uppoffra rikets värdighet och sjelfständighet. Sedermera ordade man mycket om denna och sökte med mycket braskande ej blott förfäkta rikets oberoende, utan äfven återvinna dess förra storhet, och följden blef det olyckliga ryska kriget, som bragte Sverige i en djupare förnedring, än det någonsin varit sedan det blef ett sjelfständigt rike. Horn fick ock den sorgliga upprättelsen att se, huru de, som utträngt honom från ledningen af Sveriges öden, genom att frånträda hans grundsatser bragte riket i allt äfventyrligare förvecklingar, ehuru han slapp upplefva det djup af förnedring, hvartill dessa förvecklingar slutligen ledde. Han afled å sin egendom Ekebyholm den 17 April 1742, vid fylda 78 års ålder.
Arvid Horn hade en reslig växt, en ädel hållning och behagliga anletsdrag. Hans yttre i dess helhet röjde, synnerligast under de senare åren, ett majestät, som ytterligare förhöjdes genom de rika, kring hans hufvud nedfallande silfverhvita lockarna. Hans höga samhällsställning, i förening med stor rikedom, satte honom i tillfälle att föra ett hus, som både var lysande och för gästerna gjordes angenämt så väl af honom som af hans senare hustru Margaretha Gyllenstierna, en dotter till den här ofvan nämnde fältmarskalken och riksrådet Nils Gyllenstierna. Lika vördnadsbjudande genom sina inre egenskaper som genom sitt yttre, var hon allmänt aktad och afhållen, ej minst af Ulrika Eleonora, som räknade henne bland sina förtroligaste vänner.
Så lysande Horns och hans grefvinnas hus i allmänhet var, iakttogs der dock alltid den gamla goda tidens vanor. Hvarje morgon och afton höll Horn bön med sitt husfolk, äfven om rummen voro fulla af gäster. När klockan klämtade 10 eller 4, steg han alltid upp, äfven midt under rådets öfverläggningar, och höll en kort, tyst bön. Hans ovänner ville häri se endast skrymteri, men om än åtskilliga af hans offentliga handlingar icke alldeles vittna om ett sant kristligt sinne, röjde han dock i hela sitt enskilda lif att gudaktigheten hos honom ej sträckte sig blott till det yttre. Han ådagalade alltid mycken ömhet mot maka och barn, likaså mycken välgörenhet mot alla nödlidande – mot gamla tjenare, mot många officerare, som efter krigets slut saknade anställning, äfven mot en Vasahusets afkomling, en gammal grefvinna Vasaborg, som af honom åtnjöt underhåll. Mot den mer och mer framträdande oseden hos embets- och riksdagsmän att mottaga vängåfvor från främmande makter yttrade han alltid mycken förtrytelse och var sjelf städse otillgänglig för hvarje försök i denna väg, det erkändes allmänt af alla härvarande främmande sändebud.
Vid vigtigare tillfällen drog Horn icke i betänkande att öppet uttala sin mening till hvilken som helst; men deremellan begagnade han icke sällan omvägar och underordnade handtlangare samt iakttog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
