Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återupprättandet af botaniska trädgården m. m. Han var ock sjelf en
ganska lärd man, med vidsträckta kunskaper i så väl allmänna som
svenska historien, i naturvetenskapen och äfven i österländska språken,
samt har utgifvit flera arbeten i olika ämnen, bland hvilka hans
»Historiska upplysningar om tillståndet i Sverige under konung Fredrik
I:s regering» är det mest bekanta. Från sitt inträde i rådet hade
Gustaf Bonde slutit sig till Arvid Horns åsigter och blef derföre, sedan
Hattarne segrat vid 1738 års riksdag och Horn nedlagt sitt embete,
entledigad, jemte riksråden Barck, Hård, Bjelke, Creutz och Taube;
men både vid 1742 och vid 1746 årens riksdagar väcktes fråga om
hans återkallande i rådet, hvarom han dock sjelf begärde att
öfverläggning ej måtte ega rum. Vid 1751 års riksdag förnyades detta
yrkande och vid 1761 års inträdde han verkligen åter i rådet samt
stannade der till sin död den 5 December 1764. De båda sista åren
var han blind och i följd af sin höga ålder kunde han efter detta sitt
återinträde föga verksamt deltaga i rådets förhandlingar, men det så
ofta förnyade yrkandet på hans återkallande vittnar bäst om den
allmänna aktning han åtnjöt.
Samuel Åkerhielm, till Margretelund, son af statssekreteraren
Samuel Åkerhielm, var född 1684, tjenstgjorde i kansliet och äfven sedan
1713 hos Carl XII i Timurtasch och Demotika, men befordrades först 1720
till krigsråd. Han hade emellertid tagit en ganska verksam del i de
politiska rörelserna under åren 1718–1720 samt derunder uppträdt
såsom ifrig anhängare af hertigen af Holstein och förfäktare af hans
rättigheter till Sveriges tron framför drottningens gemål. Då Horn
trädt på dennes sida, blef Åkerhielm äfven en af Horns ihärdigaste
motståndare, hvartill han fick en ytterligare anledning, då Horn gjorde
allt för att motarbeta Åkerhielms utnämning till statssekreterare 1723.
Från denna befattning förflyttades han ock, så snart Horns välde blifvit
vid 1726 års riksdag betryggadt, till presidentplatsen i Åbo
hofrätt 1728, för att aflägsnas från hufvudstaden. Genom öfverlägsna
kunskaper, drift och rättrådighet vann emellertid Åkerhielm på denna
plats ökadt anseende, och ehuru Horn understödde hans utnämning
till friherre 1731, fortfor Åkerhielm att vara hans oförsonlige
vedersakare, uppträdde vid 1734 års riksdag såsom den af Horns motparti
uppstälde kandidaten till landtmarskalksbefattningen, samt var så väl
vid denna som den följande riksdagen en af dem, som ifrigast arbetade
på Horns aflägsnande. Sedan detta inträffat i December 1738,
var ock Åkerhielm den främste af de tio riksråd, som tillsattes i Mars
1739. Han hade likväl knappt inkommit i rådet, innan han började
skilja sig från Hattarne, som dit insatt honom, och i afseende å
förhållandena till utländska makter omfatta Horns fredliga statskonst.
Då han kraftigare än någon annan satte sig emot Hattarnes
äfventyrliga planer och synnerligast mot ryska kriget, ådrog han sig
derigenom i allt högre grad deras hat, likasom han genom sitt motstånd
mot det unga hofvets slöseri ådrog sig dess missnöje. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
