Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Fredriks regering. Riksdagen 1751, 1752
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men voro ännu vid Adolf Fredriks tronbestigning bland de ifrigaste befordrarne af hofvets planer. Vidare öfverstelöjtnanten vid lifregementet grefve Erik Brahe, högättad, rik, älskvärd och ridderligt tillgifven det nya konungahuset, hvilket också till honom hyste synnerligt förtroende; hofmarskalken friherre Gustaf Jakob Horn, nitisk och välmenande, men om hvilken härvarande preussiske ministern för öfrigt uttalat det omdöme, att han var »en person, som föga kunde tänka på egen hand och som kunde vara elak af artighet och god af svaghet»; lagmannen friherre Erik Wrangel, son till riksrådet med samma namn, kunnig, qvick, angenäm sällskapsman och i följd häraf i stor gunst hos Lovisa Ulrika, med skarp både tunga och penna, djerf och fyndig, men tillika lättsinnig, utsväfvande och lätt öfvermodig; dåvarande bibliotekarien Olof Dalin, sedermera ryktbar både såsom skald och häfdatecknare, redan känd såsom en ganska framstående skriftställare, hvilken hade att uppsätta flera af konungaparets skrifter och föra dess underhandlingar samt i allmänhet hade dess synnerliga förtroende; slutligen drottningens kammarfröken Ulrika Eleonora von Düben, en dotter till riksrådet Joachim von Düben och efter Henrika von Liewens giftermål Lovisa Ulrikas förnämsta gunstling, qvick, slug, företagsam, fyndig och sin beskyddarinna troget tillgifven.
Bland de Mössor, som, sedan Hattarne blifvit herskande vid riksdagarne och i rådet, slutit sig till hofpartiet, bör i främsta rummet nämnas landtmarskalken vid 1742 och 1746 årens riksdagar, generalen friherre Matthias Alexander von Ungern-Sternberg, hvilken närmat sig det nya konungaparet och af detsamma omfattats med synnerlig bevågenhet; vidare grefve Nils Adam Bielke, anstäld såsom kavaljer hos kronprinsen Gustaf och son till riksrådet Ture Bielke, som vid 1738 års riksdag af Hattarne aflägsnades ur rådet; grefve Johan Ludvig Hård, en son till riksrådet Carl Gustaf Hård, som äfven afskedades vid 1738 års riksdag, nu löjtnant vid lifdrabanterna, med öfverstes grad, och genom denna sin befattning bragt i närmare beröring med hofvet, sedan han förut i holländsk tjenst gjort sig känd såsom en modig och duglig krigare, i allmänhet en af de mest framstående inom hofpartiet; öfversten och chefen för Östgöta rytteri grefve Adam Horn, en son till kanslipresidenten och sjelf en duglig och ansedd man, ehuru visserligen icke i samma mån som fadern; öfverstelöjtnanten vid Uplands regemente Ture Gustaf Rudbeck, en sonson till Atlanticans ryktbare författare, klok, kraftig, beslutsam och vältalig, framstående både i ord och handling, m. fl.
Bland Hattar, som öfvergått till hofpartiet, var den vigtigaste förre justitiekanslern, sedan 1750 presidenten i Svea hofrätt, friherre Carl Gustaf Löwenhjelm, en af Sveriges yppersta embetsmannaförmågor, lycklig både talare och skriftställare, men gerna dragande sig undan, när det kom till någon i våldsammare brytning; vidare öfversten för Vestmanlands regemente Samuel Gustaf Stjerneld, som under åren 1738–1741 varit en af Hattarnes ifrigaste partimän och frihetsförfäktare, men nu lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
