Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1755, 1756
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af de fyra talmännen till konungen öfverlemnad den 23 Augusti och i riksrådens närvaro för honom uppläst. Han var då sängliggande i feber och förskonades derföre från afgifvande af ett skriftligt svar, men yttrade efter aktens afhörande, att han »tog Gud till vittne, det han i alla dessa omtalta anläggningar var oskyldig». Man insåg emellertid, att denna akt icke var egnad att offentliggöras, utan lät densamma genast förseglas med konungens och alla talmännens sigill. Genom riksaktens uppsättande och föreläsande hade man således endast velat bereda sig nöjet att rätt grundligt förödmjuka den olycklige konungen, hvilket ock lyckats.
Efter detta uppträde, som åtminstone icke vittnar om några upphöjda tänkesätt hos det segrande partiets ledare, sökte man äfven komma till något praktiskt resultat genom att affordra konungen ett skriftligt svar, hvari han erkände sin konungaförsäkrans bindande kraft i alla de delar han dittills ifrågasatt. Följande dagen, den 24 Augusti, infunno sig derföre talmännen å nyo, men denna gång i spetsen för en deputation af alla fyra stånden, och nu förelästes konungen i riksrådens och denna deputations närvaro en ny akt, visserligen kortare och i mera hofsamma uttryck affattad, men dock äfven den rätt allvarsam, i hvilken väl ej så tydligt utsades att konungen förverkat kronan, men dock förehöllos honom så väl de före riksdagen försökta ingreppen i rikets grundlagar som i synnerhet upploppsanläggningen. Beskyllningarna riktades dock nu mera mot drottningen och mot hemliga rådgifvare än mot konungen sjelf, och skrifvelsen slutade med följande ord: » Riksens ständer tala å Guds och en hel menighets vägnar; de vänta, att eders maj:t bringar hennes maj:t drottningen till noga efterlefnad af hennes pligter mot riket; de vänta ock att en öppenhjertad sammanstämning å eders maj:ts sida med riksens ständers författningar gifver
verkställande styrka och framgång, då grundlagarne blifva ett rättesnöre och ej ämne för öfverläggning.» Konungen afgaf härå ett skriftligt svar, som förut varit honom förelagdt och i hvilket han uttalade sin fasta föresats att styra riket efter dess lag och sin konungaförsäkran samt lofvade sitt biträde till lugnets och säkerhetens återställande, äfvensom han erkände »rådets på lag grundade myndighet och det förtroende, som rådet enligt grundlagarne af honom borde ega», samt försäkrade att både han och hans gemål »räknade för den yppersta förmån att ega och bibehålla ständernas och hela nationens vördnad och kärlek».
Härmed skulle nu den långvariga söndringen mellan konungen och ständerna eller det inom dessa rådande partiet våra slutad. Till konungens och rådets förfogande stäldes dock ett särskildt
penningeanslag för åtgärders vidtagande i händelse af nya stämplingar mot statens säkerhet, och en
ansenlig belöning utlofvades åt den, som bevisligen upptäckte dylika stämplingar, hvarjemte kongl. maj:t och rådet anmodades att till ransakning och dom öfver deltagarne i desamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
