Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1755, 1756
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ständernas kommission fingo 3,000 och bondeståndets 1,000 d. s. hvardera. Kommissionens åklagare Renhorn erhöll 24,000 d. s. för sitt besvär, jemte nära 23,000 d. s. i ersättning för häfda kostnader. Ehrensvärd och Liewen erhöllo förhöjdt traktamente för tillsynen öfver fästningsbyggnaderna i Finland och Skåne. Flere andre bland Hattarnes ledare fingo likaledes hvarjehanda belöningar, och man gjorde allt för att uppmuntra till nit och trohet i partiets tjenst.
Detta slösande med statens medel för att belöna förtjenster mot partiet, så väl som den allt för långt drifna nedsättning af konungamakten Hattarne tillåtit sig, fann emellertid vedersakare äfven bland deras egna anhängare. Riksrådet Fabian Wrede, som genom sin redbarhet, sina omfattande kunskaper och sitt lugna hofsamma lynne gjort sig högt aktad af alla partier, kunde nu ej förmås att stanna längre i rådet, utan nedlade sitt embete under sommaren 1756 samt efterträddes i September samma år af landtmarskalken vid 1751 års riksdag grefve Henning Gyllenborg.
Hattarnes utrikes politik, som från början haft en krigisk riktning, hade nu fått en mera fredlig. I ett af Ulrik Scheffer uppsatt betänkande ogillade mindre sekreta deputationen den politik, Sverige en lång tid följt, i syftning att genom anfallskrig återfå sina till Ryssland afträdda besittningar. Nu åter förklarades rikets »sanna system» vara att söka befästa freden. Ett sådant system vore det naturligaste för fria folk, hvilka voro mera beqvämliga till handel och industri än till eröfringar, och ej intagna af ärelystnad, som mera vore envåldsherrars lott. Derföre borde man nu göra sig till godo de fördelaktiga handelsförhållanden, hvilka det uppkomna sjökriget mellan Frankrike och England erbjöd de deruti icke deltagande folken. Dessa åsigter godkändes af sekreta utskottet i Februari 1756 samt ledde till en konvention, som den 12 Juli 1756 afslöts med danska regeringen och i kraft hvaraf svenska och danska krigsskepp under sommaren samma år gemensamt skyddade de nordiska rikenas handelsfartyg å Nordsjön. I öfverensstämmelse med detta försvarssystem lades ock under denna riksdag mesta vigten på flottans och fästningarnas nybyggnad och iståndsättande, hvartill ökade anslag beviljades, äfvensom till skärgårdsflottans förstärkande, hvaremot landthären minskades.
När detta system antogs, var ock den politiska ställningen inom Europa derför gynsam, och alla Sveriges grannar visade sig fredligt sinnade; men innan riksdagens slut förändrades dessa förhållanden. Sveriges gamla bundsförvandt Frankrike, underlägset i sjökriget mot England, men såsom landtmakt öfverlägset denna sin fiende, sökte, då denne var oåtkomlig för dess härar, i stället taga hämnd på Englands bundsförvandt Holland, till hvars skydd England dels besoldade åtskilliga tyska furstar, dels med Ryssland underhandlade om en hjelpsändning af 55,000 man, äfvensom det räknade på Österrike, med hvilket det länge varit i förbund. Ett krig i norra Tyskland mellan fransmän, ryssar och österrikare ansåg dock konung Fredrik i Preussen allt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
