Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pomerska kriget 1757-1762
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmådde föra befälet, utan uppdragit det åt den äldste inom generalitetet, generallöjtnanten grefve Gustaf David Hamilton. Samma dag begärde han af regeringen sitt afsked, hvilket beviljades, och Hamilton stadfästades i befälet. Han var yngre än sina båda företrädare och hade äfven en nyare krigserfarenhet, emedan han varit i fransk tjenst under polska tronföljdskriget och i preussiska under andra schlesiska kriget, samt var för öfrigt lika behaglig i sitt umgänge som modig i striden.
Några nya krigsrörelser kunde han emellertid tills vidare icke företaga, emedan de sjuke långsamt tillfrisknade och de väntade förstärkningarna icke förr än i Juli och Augusti från Sverige anlände. Innan Hamilton började det nya fälttåget, ansåg han ock nödvändigt att inhemta regeringens föreskrift, antingen han skulle följa efter Dohnas här eller tåga emot Berlin, eller endast stanna i fiendens land, utpressa kontributioner samt afbida följderna af krigsrörelserna i Böhmen, Schlesien och vid Rhen. Härpå fick han till svar, att kongl. maj:t lemnade i hans eget skön att välja hvilken af de föreslagna planerna som syntes honom bäst, och att han egde utan fruktan för ansvar verkställa hvad sålunda blifvit lemnadt till hans eget afgörande.
Krigsföretagen begynte å svenska sidan med Peenemündes eröfring af Ehrensvärd den 27 Juli, hvarefter Hamilton i medlet af Augusti med omkring 17,000 man och 88 kanoner inryckte i preussiska Pomern. Snart mötte honom ett bud från Fermor, hvilken belägrade Küstrin och inbjöd svenskarne till samverkan. Hamilton riktade derföre sitt tåg mot Odern. I detsamma ankom underrättelse om en stor seger, hvilken konung Fredrik den 25 Augusti vid Zorndorff vunnit öfver ryssarne. Öfvertygad, att Dohna eller konung Fredrik sjelf nu skulle vända sig emot honom, gick Hamilton fienden modigt till mötes, men emellertid återvände konung Fredrik till Sachsen och Dohna stannade i trakten af Küstrin för att gifva akt på ryssarne, så att ingen strid med någondera för Hamilton kom i fråga. Deremot kom ett förslag från Wien, att svenska hären måtte förena sig med fältmarskalken Daun, som ämnade tåga mot Torgau. Detta ansågs vara enda utvägen för svenskarne att kunna uträtta någonting af vigt, och Hamilton tågade derföre öfver Rheinsberg till Neu-Ruppin, der han den 22 September intog en fast ställning för att afbida händelserna i Sachsen och kunna biträda Daun samt i förbifarten göra en påhelsning i Berlin. Konung Fredrik sände emellertid till sin hufvudstads skydd från Sachsen general Wedell med omkring 6,000 man, och Wedell dröjde ej att uppsöka svenskarne. Den 26 September föreföll en strid vid Tarnow, der Wedell lät sitt rytteri anfalla en furagerande svensk trupp. Ehuru svenskarnes ryttare voro ojemförligt underlägsne till antalet, anföllo de dock djerft och blefvo allesammans nedhuggne eller fångne, men fotfolket slog sig igenom. Två dagar derefter angrep Wedell med nästan hela sin styrka Fehrbellin, en obefästad stad, som innehades af vid pass 800 svenskar under befäl af De Carnall. De måste vika för preussarnes öfvermakt, men det skedde endast steg för steg under oupphörlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
