Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pomerska kriget 1757-1762
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gatustrid, och de försvarade ännu bron öfver Rhin, då undsättning kom och Wedell i sin ordning måste utrymma Fehrbellin. Svenskarne hade således i denna strid gifvit nya prof af sin gamla tapperhet, men dock lidit icke ringa förlust, ty 13 officerare samt 382 underofficerare och soldater voro döde, sårade eller fångne.
Underrättelsen om Hamiltons framryckande hade väckt stor fröjd i Stockholm. Man hoppades nu, att svenska hären skulle uträtta något stort och i synnerhet, att man skulle slippa föda den öfver vintern; men svenskarnes ställning i Neu-Ruppin blef dagligen allt svårare, emedan de preussiske husarerne hindrade all tillförsel, afskuro alla förbindelser, borttogo alla till hären afsända foror o. s. v. Snart inlopp underrättelse, att konung Fredrik drifvit Daun tillbaka från Elbe mot böhmiska gränsen. Afsigten med Hamiltons tåg till Neu-Ruppin var sålunda förfelad. Stanna längre i det fiendtliga landet, utan någon fästning till stöd och afskuren från eget land, kunde han icke; ett tåg mot Berlin hade nu långt mindre utsigt att lyckas än några veckor förut, och således återstod blott att åter närma sig Odern samt söka förena sig med Fermor. I denna afsigt bröt Hamilton upp från Neu-Ruppin den 10 Oktober och tågade tillbaka samma väg han kommit. Återtåget var nödvändigt äfven derföre, att Hamilton måste åter sätta sig i förbindelse med Stralsund, för att kunna aflemna det stora antal sjuka, som fördes med hären. Fersen dref preussarne ur Anklam och Yckermünde, och redan förut hade Demmin blifvit återtaget af trupper från Stralsund under Stjernelds befäl. Någon samverkan med ryssarne kunde dock ej åstadkommas, emedan Fermor drog sig tillbaka ända till Weichseln för att der gå i vinterqvarter. För Hamilton återstod således endast att småningom draga sig tillbaka öfver Peene, sedan han så länge som möjligt sökt bereda sina trupper underhåll i fiendens land. Der skulle, enligt regeringens bestämda befallning, vinterqvarter tagas, men både Hamilton och krigskonseljen ansågo omöjligt att nu efterkomma denna befallning, och Hamilton begärde derföre af regeringen en bestämd föreskrift hvar han skulle taga vinterqvarter, i fall det icke tilläts honom att gå in i svenska Pomern. Denna begäran föranledde från kanslipresidenten till öfverbefälhafvaren ett bref, med alla stickord, som Höpken kunde åstadkomma. Förtrytelsen hos rådet öfver svenska härens återvändande till Pomern var nemligen lika stor, som glädjen kort förut varit öfver framryckandet i närheten af Berlin. Hamilton svarade med att begära afsked ej blott från öfverbefälet, utan äfven från krigstjensten, hvilket beviljades den 24 November, hvarefter öfverbefälet uppdrogs åt generallöjtnanten Jakob Albrecht von Lantingshausen, och regeringen nödsakades nu samtycka att hären skulle få taga vinterqvarter inom svenska Pomern.
I början af December gick således svenska hären öfver Peene. Den räknade då omkring 14,000 man under vapen. Efter Wedells aftåg till Sachsen hade general Manteuffel anfört den preussiska styrka, som oroade svenskarne, men i December kom fältmarskalken Dohna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
