Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pomerska kriget 1757-1762
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förblefvo emellertid tills vidare obetalda och de framtida subsidierna betalades visserligen ordentligare än förut, men icke till sitt förra belopp.
Så kom från den nye franske utrikesministern hertigen af Choiseul ett förslag, som ytterligare väckte Höpkens harm. Det afsåg nemligen en landstigning i Skottland med 20,000 man och derefter en landstigning i det egentliga England med 50,000 man. Till denna plans utförande begärde Choiseul af Sverige 12,000 man, hvilka skulle på en svensk flotta öfverföras till Skottland; alla kostnader skulle Frankrike betala. Ett sådant förslag var alltför orimligt att af svenska regeringen kunna bifallas. Kriget mot Preussen hade begynt visserligen på svaga skäl, men dock med utsigt till framgång, hvaremot inga skäl funnos till ett krig mot England och lika litet någon utsigt till framgång, utan tvärtom skulle Sveriges handel derigenom blifva tillintetgjord, då England icke blott beherskade hafvet, utan ock var den förnämste köparen af Sveriges utförselvaror. Dessutom voro inga penningetillgångar till rådets förfogande och Frankrikes löften hade redan visat sig icke vara att lita på. Dessa betänkligheter framstälde Höpken med rådets bifall i en skrifvelse, som den 28 Februari 1759 sändes till Choiseul.
Under de öfverläggningar, som höllos i svenska rådet öfver Choiseuls nya krigsplaner och subsidiernas förminskning, hvarigenom penningetillgångarne blifvit ännu otillräckligare än förut, hade Lagerberg, Löwenhielm, Stromberg och Anton Wrangel yrkat på riksens ständers sammankallande, såsom enda utvägen, då regeringen lika litet kunde göra lån som pålägga skatter. De öfriga riksråden ville likväl icke foga sig häruti, och kanslipresidenten måste derför anstränga sin uppfinningsförmåga för att söka med så ringa utgifter som möjligt ställa bundsförvandterna någorlunda till freds. Han svarade Choiseul, att han beundrade hans plan och ville bidraga till dess utförande, men önskade, att saken tills vidare måtte blifva en hemlighet, hvilken han icke behöfde meddela de öfriga riksråden förr, än de nödiga förberedelserna blifvit gjorda. Under förevändning att skydda Sveriges kuster mot preussiska kapare skulle svenska trupper sammandragas i de vid hafvet liggande landskapen för att vara till hands att inskeppas till Skottland. Härmed var Choiseul nöjd och erbjöd nya subsidier; men Höpken svarade, att han icke utan konungens och rådets vetskap kunde begära eller mottaga sådana; dock vore utbetalningen af de innestående ett nödvändigt vilkor för de förberedande rustningarna. Genom denna framställning sökte Höpken vinna tid och utan klander uppbära subsidierna, under det han tillika fick rättighet att förminska hären i Tyskland.
Från krigets början hade besittningen af preussiska Pomern varit afsedd såsom belöning för Sveriges deltagande, och man hade hoppats att utan svårighet komma i besittning af detta landskap och dess hufvudfästning Stettin. Efter de föregående fälttågen hade ock den tanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
