Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1760-1762
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sände det genast en deputation till preste- och bondestånden samt föreslog, att de gemensamt skulle hos kongl. maj:t begära, det adelns »förhastade» anhållan måtte hvila utan svar, till dess de andra stånden hunnit utlåta sig. Bondeståndet var villigt att förena sig häri, men presteståndet uppsköt saken, som också afgjordes af regeringen, utan att de öfriga stånden hördes. Dessa voro dock ingalunda hågade att hålla till godo hvad som skett. Borgareståndet förenade sig den 4 November om ett af Renhorn föreslaget protokollsutdrag, hvari ståndet förklarade sin lagliga rätt vara förminskad derigenom, att saken blifvit afslutad, innan man afgjort, huru riksdagsmannarätten förhöll sig till den ovilkorliga förpligtelse, hvartill alla rikets embetsmän voro förbundne, hvarföre ståndet yrkade, att detta ärende »till hela sin beskaffenhet» måtte upptagas i sekreta deputationen samt att det måtte blifva tydligen utstakadt, hvad rätt adliga ättehufvudmän egde att under tjenstgöring i krigstid resa till riksdag. I detta borgareståndets yttrande instämde både preste- och bondestånden, oaktadt erkebiskopen försökte afhålla sitt stånd från ett sådant instämmande.
Härmed var dock denna fråga ännu icke bragt till slut, ty det allmänna ogillande, som officerarnes hemresa och den åtgärd, adeln i anledning deraf tagit, väckt så väl inom de ofrälse stånden som utom riksdagen, föranledde frågans återupptagande på riddarhuset. Pechlin yrkade dess skärskådande i en särskild deputation, emedan vanrykte deraf torde födas, ridderskapet och adeln till last. Den 6 November beslöt ock adeln med 419 röster mot 415 att hänskjuta frågan till en särskild deputation, men de öfriga stånden vägrade att frångå sitt beslut om dess upptagande af sekreta deputationen, och adeln fogade sig slutligen häri. Innan frågan afgjordes af deputationen i Januari 1761, hade förhållandena vid riksdagen i flera hänseenden förändrat sig och deputationen ansåg nu tillräckligt att, i enlighet med den år 1743 stadgade grundsats, såsom lag föreskrifva, att ättehufvudmän, de måtte hafva militära eller civila tjenster, icke skulle afhållas från utöfvandet af sin riksdagsmannarätt, utan derest högsta angelägenheter för rikets tjenst och säkerhet det kräfde. Detta betänkande förekom hos adeln till afgörande först den 20 April och godkändes i allmänhet, men dock med det tillägg, att ättehufvudmännens riksdagsmannarätt finge hvila, när riket vore med härsmakt af fiender angripet.
Detta adelns beslut bifölls af presteståndet, men borgareståndet, som i denna fråga från början skarpast uppträdt mot adeln, hade redan den 19 Februari fattat ett helt annat beslut. Det yrkade, att adelsmän, när de ingått i krigstjenst, borde lyda krigsartiklarna, hvilka uttryckligen innehöllo, att de icke aktade några privilegier, hvarjemte ståndet uttalade sitt klander deröfver, att rådet på ett enda stånds begäran tillstyrkt kongl. maj:t att ändra beslutet om de hemresta officerarnes afskedande; borgareståndet önskade återupplifvandet af det beslut, som rikets ständer 1741 fattat, att den officer, som i krig utan laggiltig orsak toge afsked, icke skulle få pension
eller någonsin åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
