Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1760-1762
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samma dag, som rådsvalet skedde, riktade Pechlin sitt hufvudanfall mot rådet. I ett särdeles väl skrifvet memorial uppräknade han alla de omständigheter, uti hvilka regeringen afvikit från grundlagens eller ständernas föreskrifter: ständerna hade vid sista riksdagen lagt fredens bibehållande till grund för rikets välfärd, men i stället vore riket nu inveckladt i ett anfallskrig; ständernas förordnande om fästningsbyggnader, om flottans och galerernas tillökning, om kanalarbeten m. m. hade blifvit åsidosatta och de dertill anslagna medlen använda på kriget, till hvars utförande ändock penningar blifvit upplånta, utan att man visste på hvilken grund; ständernas förbud mot bränvinstillverkningen och mot vissa öfverflödsvaror hade blifvit utsträckta vida öfver hvad ständerna beslutat; ständernas beslut om inrättande af en pensionskassa för civilstaten hade icke blifvit verkstäldt; det pomerska myntet hade blifvit försämradt emot regeringsformen och ständernas uttryckliga befallning; skriffriheten, ett fritt folks oförnekliga rättighet, hade blifvit inskränkt genom godtyckliga förbud o. s. v. Som genom allt detta grundlagarnes rätta förstånd blifvit tvifvelaktigt, deras verkställighet eftersatt och ständernas utstakade system till rikets välfärd uraktlåtet, men friheten icke kunde vara trygg utan lagarnes noggranna verkställighet mellan riksdagarne, så anhöll Pechlin, att ständerna måtte i en särskild stor deputation öfverlägga och afgöra dessa lagfrågor.
Pechlins memorial väckte stort uppseende och han fann tillika en mäktig bundsförvandt i Augustin Ehrensvärd, som nyss kommit hem från Pomern samt nu ifrigt kastade sig in i riksdagsärendena. Han understödde Pechlins yrkande, och på riddarhuset ansågs det nu fåfängt att sätta sig emot den begärda deputationen; men man tvistade, huruvida den skulle blifva en »stor deputation öfver grundlagarnes verkställighet», liknande den vid sista riksdagen, då således sekreta utskottet och sekreta deputationen skulle ingå deri, eller en »särskild deputation», hvars alla ledamöter skulle enkom härtill väljas. Det senare yrkades af Pechlin och segrade vid omröstningen med 487 röster mot 408, hvarefter Pechlin vid en ny omröstning den 15 December genomdref, att deputationen skulle väljas af rådsvalmännen och icke af de vanliga.
I presteståndet gjorde rådets vänner ett allvarsammare motstånd och yrkade att sekreta utskottets yttrande om kriget skulle afbidas, innan man tänkte på någon stor deputation; men när underrättelse kommit om adelns beslut, blef deputationen bifallen äfven af presterna, och det beslöts, att den icke skulle vara sekret samt att hela ståndet skulle deri deltaga. I bondeståndet bifölls förslaget likaledes; borgareståndet åter biföll endast en stor deputation af samma beskaffenhet som 1755, så att ståndet lät sina ledamöter af sekreta utskottet och sekreta deputationen ingå i den stora särskilda deputationen.
I instruktionen för denna insatte adeln, att den skulle »pröfva de skäl och orsaker, huru krig kunna börjas och fortsättas utan riksens ständers sammankallande»; men presterne ändrade detta så, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
