Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1760-1762
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tills vidare att yttra sig om adelns föreställning, samt afhöllo sig under tiden från att besluta om några befordringsmål, hvilket slutligen borgareståndet fann för godt att någorlunda iakttaga, och adelns motstånd hade således åtminstone verkat något uppehåll i det allt för långt drifna missbruket.
Äfven i några andra frågor stodo adeln och borgareståndet, inom hvilka Hattarne dittills haft sina flesta anhängare, nu fiendtligt emot hvarandra, och i allmänhet var Hattarnes ställning mot slutet af 1761 rätt betänklig. Pluraliteten på riddarhuset hade de förlorat, i preste- och bondestånden hade Mössorna alltid haft en viss öfvervigt samt erhöllo den nu ännu mera än förr, och slutligen hade sedan Oktober månad äfven understödet från Frankrike upphört.
Sådant var förhållandet mellan partierna ännu, när ständerna efter julferierna åter samlades den 22 Januari 1762. Partierna hade under tiden ansträngt sig till det yttersta för att samla alla sina krafter, och adeln var nu ännu talrikare än vid riksdagens första öppnande, så att omkring 1,000 personer voro samlade på riddarhuset; men hofvet och Mössorna hade öfverhanden, hvilket ock snart visade sig vid öfverläggningarna rörande kriget. Öfverste Fabian Löwen, en broder till riksrådet och generalguvernören i Pomern Axel Löwen, yrkade den 11 Februari att sekreta utskottet måtte få uttrycklig befallning att verka antingen för vinnande af fred eller för krigets kraftiga fortsättande, och adeln hänvisade ärendet till sekreta utskottet, med anmodan att antingen skyndsammast taga nödiga steg till en hugnelig fred eller ock till riksens ständer uppgifva osvikliga utvägar att kraftigare fortsätta kriget. Också begynte sekreta utskottet i början af Mars att med allvar tänka på åtgärder för att tillvägabringa en fredsunderhandling. Man vände sig till drottningen och begärde hennes biträde, hvilket hon villigt lemnade, och ett bref från henne till hennes broder, konungen i Preussen, med försäkringar om svenska regeringens benägenhet till fred, gaf uppslag till underhandlingarna härom, hvika, såsom här ofvan är visadt, slutade med freden i Hamburg.
Drottning Lovisa Ulrika hade önskat, att hennes broder skulle begagna fredsunderhandlingen att åstadkomma några för hofvet fördelaktiga förändringar i svenska regeringssättet; men konung Fredrik aktade sig att för systerns skull äfventyra afslutandet af den fred han sjelf så väl behöfde. Deremot fick drottningen förhoppning om kraftigt bistånd af den nye ryske kejsaren, Peter III, Carl XII:s systersons son, som fått i sitt hufvud att söka åter införa enväldet i Sverige, troligen närmast i beräkning att kunna lättare vinna Sveriges biträde att hämnas på Danmark för de oförrätter det så länge tillfogat Holsteinska huset. Det stöd, hofvet sålunda erhöll af Rysslands mäktige herskare, och ännu mera den ständigt tilltagande söndringen mellan stånden och partierna bidrog allt mera att öka hofvets inflytande, hvilket äfven visade sig i ständernas betydligt ökade beredvillighet att gå konungaparets önskningar tillmötes. Till ersättning för de kostnader, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
