Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1765, 1766
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholm och väckte hos alla fosterlandsvänner den djupaste förtrytelse öfver att se Sveriges grannar upphäfva sig till dess förmyndare. Bittrast kändes förtrytelsen hos det kungliga paret. Både Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika voro af gammalt Danmarks fiender, och ju mer den tid närmade sig, då det aftalade äktenskapet mellan kronprinsen Gustaf och danska prinsessan Sofia Magdalena borde gå i fullbordan, desto större blef deras förbittring både öfver denna dem påtvingade förbindelse och öfver det af Danmark ingångna förbundet att med Ryssland upprätthålla en regeringsform, hvilken det svenska hofvet så gerna ville störta. Följden blef, att hofvet allt mera närmade sig Hattarne, och så väl Adolf Fredrik som Lovisa Ulrika och kronprinsen yttrade nu för Hattarnes ledare huru lifligt, de kände förödmjukelsen af att ställas under ryskt förmynderskap.
Detta hofvets närmande till Hattarne blef icke obekant för ryska kejsarinnan, lika litet som de häftiga uttryck, hvilka synnerligast drottningen mot henne begagnat, och Katarina dröjde icke att låta den svenska drottningen känna sin vrede. Liksom Tessin 20 år förut af ryska hofvet utpekats såsom en stötesten för det goda förhållandet, så skedde det nu med Sinclair. Kejsarinnan skref till konungen af Preussen, att hennes bemödanden för svenska konungaparet motarbetades af en viss Sinclair, hvars falska råd och inflytande hos drottningen till slut torde uppreta hela landet mot henne och konungen samt sätta kejsarinnan ur stånd att vara dem nyttig, hvarföre hon bad den preussiske konungen använda sitt inflytande hos sin syster mot en man, som för visso skulle förderfva allt, derest han icke blefve aflägsnad från hofvet. Konung Fredrik skyndade att sända sin syster en afskrift af detta bref, åtföljd af åtskilliga hans egna förmaningar. Han underrättade henne, att den franske ambassadörens bref till sitt hof blifvit uppsnappade; att han sjelf läst dem; att man derigenom kände hennes förbindelser med Hattarne, men också att ambassadören afrådde från att sätta något förtroende till henne. Han besvor henne att icke ytterligare reta kejsarinnan samt skildrade faran så stor och så öfverhängande som möjligt. Lovisa Ulrika lät emellertid icke skrämma sig af några hotelser. Hon visade brefven för åtskilliga bland Hattarnes ledare och gaf dem härigenom så öfvertygande bevis på sin upprigtighet, att de icke längre kunde tvifla derpå. En öfverenskommelse blef ock nu, i medlet af Juni, ingången mellan Sinclair, Fersen och den franske ambassadören, med hofvets bifall. Sinclair och hans anhängare skulle icke öppet sluta sig till Hattarne, utan fortfarande bilda ett hofparti, som kunde draga till sig sådana, hvilka icke ville sluta sig till Hattarne; men hofpartiet skulle troget bistå Hattarne att försvara riksråden, mot hvilka ett anfall förestod, samt fullfölja den hittills iakttagna planen till rikets försvar medelst fästningar, skärgårdsflottans ökande, med mera. Vid regeringssättet skulle man dock tills vidare icke röra, utan afbida hvad Mössorna i det hänseendet kunde bringa å bane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
