Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1765, 1766
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
början angifvit. Hattarne hade nu förlorat den öfvervigt, de innehaft allt sedan 1738 års riksdag, och Mössorna voro de verklige innehafvarne af makten. Dessa Mössor voro dock ej alldeles samma parti som de med samma namn, hvilka varit rådande från 1719 till 1738. De gamla Mössorna voro öfverlefvor af den forna högadeln, som ville regera genom rådet, men som misslyckats, emedan de icke, såsom den förra högadeln, hade sitt stöd å riddarhuset, der den talrikare yngre tjensteadeln mer slöt sig till Hattarne. De nya Mössorna åter hade ingen högadlig karakter, utan räknade sina flesta anhängare inom de ofrälse stånden, synnerligast preste- cch bondestånden, ehuru de visserligen äfven hade å riddarhuset under de senare åren fått allt flera vänner särdeles bland den godsegande landtadeln, medan Hattarne fortfarande hade för sig tjensteadeln och flertalet inom borgareståndet. Mössornas sträfvanden gingo i främsta rummet ut på att störta Hattarnes välde och intaga deras plats i rikets styrelse, samt vidare att från Hattarnes sträfvanden efter praktfull hofhållning, höga aflöningar, frikostiga understöd, lysande eröfringar och konstlade näringar återföra Sveriges inre och yttre styrelse till sparsamhet, fred och främjande af landets naturliga näringar. För öfrigt begagnade Mössorna lika väl som Hattarne utländskt stöd och utländska penningar, men stödde sig vid Ryssland och England, medan Hattarne hade sitt stöd i Frankrike.
Vid riksdagens början voro Mössorna förbundna med hofvet, hvilket nu, såsom alltid, sträfvade efter utvidgad konungamakt; men ju mer Mössorna ansågo sitt välde betryggadt, desto mindre visade de sig hågade att deraf dela med sig åt hofvet. De medgåfvo likväl den för hofvet tillfredsställande åtgärden att utplåna de sista minnena af 1756 års statshvälfningsförsök. Den årliga tacksägelsen på midsommardagen för upptäckten af detta försök blef nu upphäfd; de vid riksdagen 1756 lifdömde återstäldes till ära och gods, så att deras egendom återgafs åt arfvingarne; de landsförviste fingo frihet att återkomma och återfå alla medborgerliga rättigheter; likaså de, som för statsbrott vikit ur riket, de, som blifvit frånvarande dömde till döden eller lifstidsfängelse, samt de, hvilka förklarats förlustige sin rätt att vara riksdagsmän eller vistas å ort, der riksdag hölls. Om Mössorna i detta hänseende gått hofvets önskningar till mötes, så skedde det på intet sätt i afseende å någon utvidgning af konungamakten, hvilket låg hofvet och synnerligast drottningen mest om hjertat, och hennes harm häröfver blef så mycket större, som hon ansåg detta Mössornas beteende vittna om otack och trolöshet.
Hvad som ännu mera väckte hennes förbittring, var Rysslands hållning. De långvariga underhandlingarna mellan Ryssland och Danmark hade slutligen ledt till ett förbund, som ingicks den 11 Mars 1765, i hvilket de lofvade hvarandra att handla efter gemensamma rådslag vid de svenska riksdagarne samt att upprätthålla den svenska regeringsformen och jemvigten mellan de tre statsmakterna. Denna de båda hofvens öfverenskommelse blef icke länge en hemlighet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
