Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1769, 1770
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen ökad myndighet, hvilka underhandlingar hon trodde lättast kunna ske genom den franske ministern.
Den länge väntade grefve de Modène ankom ändtligen till Stockholm den 8 November samt hade redan samma natt ett långt och hemligt samtal med kronprinsen, som till honom framstälde drottningens förslag, men yttrade tillika att det vore orimligt och en statshvälfning den enda väg som kunde föra till målet, ehuru många svårigheter dervid mötte så väl från konungaparets som i synnerhet från Hattarnes sida. Den franske diplomaten instämde i kronprinsens åsigter så mycket hellre, som de öfverensstämde med de föreskrifter, hvilka han medfört hemifrån, och då i medlet af November underrättelse ankom, att turkarne förklarat Ryssland krig, tycktes tiden för en statshvälfnings tillvägabringande nu vara inne. Samtidigt med Modéne hade dock äfven Fersen kommit till Stockholm och yttrade samma betänkligheter som förut mot hvarje statshvälfning, men påstod i stället det man borde vända alla sina bemödanden derhän att med allra första få ständerna sammankallade. Kronprinsen var dock ej nöjd härmed, utan yrkade fortfarande på en statshvälfning såsom enda utvägen att nå det önskade målet, och ville särskildt att Hattarne skulle afgifva en mera tydlig och bestämd förklaring, hvilka rättigheter de ville återställa åt konungen och hvilka de ville förbehålla åt ständerna.
Hattarnes ledare började mu också utarbeta förslag till ny regeringsform, men framför allt yrkade de på skyndsam riksdagskallelse, hvartill den rådande nöden i landet togs till anledning. Den hade ock mot hösten snarare ökats än minskats, och från alla håll inkommo till rådet klago- och böneskrifter, hvilka dock, långt ifrån att göra rådet beredvilligare för en riksdags sammankallande, snarare betraktades såsom nya bevis för sanningen af riksrådet Funcks påstående om tillvaron af en bestämd afsigt att väcka oro och missnöje i landet. Bland andra företeelser i sådan afsigt hade han äfven räknat bergskollegiets sätt att framhålla bergshandteringens behof af hjelp; men bergskollegium, som i detta riksrådets påstående, hvilket innefattades i ett rådsprotokoll, som blifvit tryckt och sålunda spridt kring landet, såg sin embetsberättelse stäld i sammanhang med brottsliga försök att störa det allmänna lugnet, inkom till kongl. maj:t med en ganska allvarsam skrifvelse, hvari kollegium beklagade sig öfver att sålunda, utan någon förklaring eller ransakning, hafva inför tronen blifvit afmåladt »med de ohyggligaste färger», samt begärde, att kongl. maj:t måtte förordna en noggrann undersökning af kollegiets göromål, på det dess ledamöter måtte blifva straffade, om de funnes skyldige, men i annat fall få njuta hägn och heder.
Från kammarkollegium kom likaledes en lika allvarsam skrifvelse till besvarande af det bannebref, som af rådet blifvit mot kollegium utfärdadt och som genom trycket meddelats allmänheten. Kollegium vidhöll nu och försvarade med utförlig bevisning sina förut af regeringen ogillade åsigter samt besvärade sig derefter, att kollegium genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
