Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1769, 1770
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det kungliga brefvet blifvit förklaradt för brottsligt och såsom sådant utpekadt för hvar man, utan att förut hafva blifvit hördt och fått försvara sig, ett förfaringssätt, hvilket kollegiet temligen tydligt lät förstå vara stridande mot lag och regeringsform.
De båda kollegiernas försvarsskrifter, hvilka snart i tryck meddelades allmänheten, väckte inom rådet den häftigaste förbittring, som i främsta rummet vände sig mot kammarkollegium. Riksrådet Reuterholm, som hade bestämt regeringens föregående beslut i Cronackerska målet och nu såg alla sina skäl vederlagda af kammarkollegium, yrkade att detta skulle anklagas och dömas, såsom det der genom sin skrifvelse hade trädt kongl. maj:ts höga myndighet och rätt för nära, och att för detta ändamål en särskild division inom Svea hofrätt skulle bildas af ledamöter, hvilka Reuterholm nu föreslog, och som till en stor del voro kända såsom ifriga Mössor. De flesta rösterna inom rådet biföllo. Reuterholms yrkande, och på Dübens förslag tillades, att åklagaresysslan skulle uppdragas åt generalauditören, emedan justitiekanslern var jäfvig, såsom broder till ett af kammarråden. Konungen förklarade sig vara af annan tanke och begärde handlingarna för att närmare besinna saken, hvarigenom beslutets formliga fastställande tills vidare förhindrades. Det var ock i flera hänseenden anmärkningsvärdt, ty dels syntes det mindre lämpligt, att ett helt kollegium skulle dömas af hofrätten, med hvilken detta kollegium hade lika värdighet, och åtminstone hade det då bort ske af hela hofrätten, icke af en division; dels var denna division godtyckligt sammansatt af ledamöter, föreslagna af samma riksråd, som förut föranledt det bannebref, öfver hvilket kollegium klagat.
Det var den 8 December, som tillsättandet af denna domstol blifvit i rådet beslutadt, och redan följande dagen höllo Hattarnes förnämste ledare en öfverläggning i anledning deraf. De insågo, att om förföljelser begynte, skulle de icke stanna vid kammarkollegium, och de beslöto med ens afklippa hela saken genom att framtvinga en riksdagskallelse. Sättet huru detta skulle ske föreslogs af Carl Fredrik Scheffer och bifölls af de öfriga, hvarefter åt honom och Fersen uppdrags att framlägga planen för konungen och söka vinna hans samtycke; hans tronafsägelse skulle nemligen vara det egentliga medlet. Både konungen och drottningen biföllo denna plan, och kronprinsen omfattade den med synnerlig värme, ty en riksdagskallelse, framtvingad emot rådets vilja genom en tronafsägelse, gaf vida mera lofvande utsigter till grundlagsförändringar genom ständerna, än en riksdagskallelse vunnen genom underhandlingar. Scheffer, Hiärne, Hermansson och Stockenström gåfvo ock nu ett skriftligt löfte att vid den kommande riksdagen söka få hela den verkställande makten uppdragen åt konungen samt ständerna inskränkta till beskattning oeh lagstiftning.
I enlighet med den träffade öfverenskommelsen infann sig konungen den 12 December i rådkammaren, der han först lät kronprinsen uppläsa ett skriftligt yttrande mot förslaget att »under titel af hofrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
