Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1769, 1770
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksens ständer och kunde alltså inför dem allena nedlägga den; riksens råd kunde ej mellan riksdagarne nedlägga sina embeten, mycket mindre passade det då för konungen. Konung och råd voro efter grundlagen oskiljaktige, och riksens ständer hade 1755 förklarat, att om konungen skulle söndra sig från rådet, så skedde tillika söndring från riksens ständer. Slutligen antydde rådet äfven att, så länge det hade den kungliga namnstämpeln till sitt förfogande, skulle ingen anse tronen helig.
Äfven konungen hade under tiden kommit att tänka på namnstämpeln, och hofkanslern grefve Carl Vilhelm von Düben infann sig i rådet med anmälan, att han fått konungens befallning att för honom uppvisa namnstämpeln, hvilken konungen sagt sig aldrig hafva sett; men eftersom stämpeln förvarades under försegling, som icke fick brytas utan skriftlig befallning för hvarje gång medelst utdrag af rådsprotokollet, så måste hofkanslern anmäla konungens åstundan i rådet. Detta ville dock ej släppa en så vigtig klenod ur sina händer, utan förklarade, att deras excellenser icke kunde sig utlåta öfver denna hofkanslerens anmälan, innan de närmare fört sig till minnes hvad riksens ständer angående denna stämpel och dess vårdande tillstyrkt.
Rådet skyndade ock att göra bruk af namnstämpeln, med hvilken undertecknades bref till samteliga landshöfdingar, konsistorier och regementschefer, som befaltes vaka öfver lugnets upprätthållande. Man hade begärt konungens underskrift, men han hade vägrat, förklarande, att han ansåge dylika bref skola göra mera ondt än godt i landsorterna.
När den utsatta dagen, den 15 December, inföll, infann sig konungen, åtföljd af kronprinsen, i rådkammaren. Der blef rådets föreställning, uppsatt enligt ofvan angifna grunder, för konungen uppläst, och efter dess afhörande svarade han genast, att som han uti herrar riksens råds yttranden ej kunde finna det svar, han begärt om riksens ständers sammankallande, så kunde han ej taga detsamma annorlunda än som ett afslag, hvarföre han förblef vid det anförande, han förut gifvit till protokollet, och skulle icke befatta sig rned riksstyrelsen förr, än riksens ständer voro sammankallade.
Konungen och kronprinsen aflägsnade sig härefter ur rådet, och så snart konungen återkommit till sina rum, begaf sig kronprinsen till kanslikollegium, der han aflemnade ett tryckt exemplar af konungens anförande, hvari han fordrat ständernas sammankallande, samt uppläste tillika en befallning af konungen till kronprinsen att för samtliga rikets kollegier tillkännagifva, det konungen såge sig nödsakad att icke befatta sig med regeringsbördan, intill dess riksdag enligt hans yrkande sammankallades. Sedan denna befallning blifvit uppläst, fordrade kronprinsen i konungens namn, att namnstämpeln skulle till honom utlemnas. Riksrådet Friesendorff, som för tillfället var kansliets tjenstgörande chef och under tiden blifvit ditkallad från rådkammaren, svarade, att namnstämpeln icke stode under kanslikollegiets förfogande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
