Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1769, 1770
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan Stockholm och Norrköping, att i Stockholm skulle åtta riksråd qvarstanna och anses utgöra den egentliga rådkammaren, der alla kollegiers och embetsmäns betänkanden skulle afgöras och alla riksvårdande ärenden företagas. Fåfängt hade Hiärne och Wallwijk sökt visa, att en sådan delning och konungens uteslutande från de vigtigaste ärendena icke stode att förena med grundlagarnes föreskrift. Då nu tillika underrättelse inlopp, att Danmark hastigt börjat företaga krigsrustningar, yrkade konungen, att riksdagen ej måtte hållas i Norrköping, dit vägen låg öppen för en fiendtlig flotta. Danmark och Ryssland voro nemligen nu så nära förbundna att, då Ryssland för tillfället var upptaget af ett krig mot Turkiet, hade danska regeringen i stället åtagit sig att, äfven med väpnad hand om så fordrades, upprätthålla deras gemensamma intressen i Sverige. Rådet afslog dock konungens yrkande, men när underrättelserna från Köpenhamn icke lemnade något tvifvel om, att de danska rustningarna voro riktade Sverige, aflemnade konungen den 23 Mars 1769 till rådets protokoll ett nytt anförande, hvari han framhöll alla olägenheter, kostnader och faror af riksdagens förläggande till Norrköping samt i synnerhet olagligheten af rådkammarens delning. Detta steg utmärkte nemligen, att man velat tillegna rådet utan konungen en full rikets styrelse, hvarföre konungen nödgades förklara, att han ansåge sådant såsom ett uppenbart inbrott i rikets grundlag, såsom ett egenvilligt förkränkande af den konungsliga högheten och såsom ett sjelftaget herravälde öfver riket, hvilket nationen aldrig erkänt eller kunde erkänna, så länge konungamakten samt rikets ständers fri- och rättigheter egde bestånd.
Detta konungens anförande blef genast genom trycket meddeladt allmänheten, men verkade ingen förändring i rådets beslut, utan rådet svarade med ett annat anförande, som likaledes trycktes och som innefattade en anklagelseakt emot konungen, hvilken åter han besvarade med en ny skrift, som äfven trycktes. Så stodo konung och råd mot hvarandra med ömsesidiga anklagelser, vädjande till allmänhetens omdöme och till ständernas dom.
Under tiden hade Frankrike och dess bundsförvandt Spanien låtit danska hofvet veta, att de ej skulle likgiltigt åse någon våldsam inblandning från Danmarks sida i Sveriges angelägenheter, hvilket föranledde, att Danmarks rustningar instäldes och dess minister i Stockholm afgaf försäkringar om dess fredliga tänkesätt; men emellertid höllo Dammarks, Rysslands, Englands och Preussens härvarande sändebud öfverläggningar om upprätthållande af det svenska regeringssättet, ehuru de ej före riksdagens öppnande kunde komma öfverens om de ordalag, som skulle brukas i en förklaring härom.
Medan Sveriges grannar sålunda öfverlade om svenska regeringssättets bibehållande utan förändring, hade några af Hattarnes förnämsta ledare rådplägat med svenska hofvet om de förändringar, grundlagarne borde undergå, samt efter långa öfverläggningar i slutet af Januari 1769 blifvit ense om ett förslag till ny regeringsform. Den verkställande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
