Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1769, 1770
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
52, som tillfallit Paul Jönsson från Skåne, hvilken Mössorna uppstält emot honom. Några dagar derefter utsago talmännen till bondeståndets sekreterare lagmannen Erik Johan Paléen, hvilken vid 1755 och 1760 årens riksdagar hade haft samma befattning till Hattarnes belåtenhet. Hos adeln täflade Rudbeck och Fersen om landtmarskalksstafven, och der föregick partistriden hårdast, men vid omröstningen den 22 April blef grefve Fredrik Axel von Fersen vald till landtmarskalk med 604 röster mot 370, som tillföllo Rudbeck.
Hattarne hade sålunda blifvit segrande vid alla talmansvalen och blefvo det äfven vid valen till ledamöter i sekreta utskottet. Der insattes af adeln ingen enda bland Mössornas ledare, men deremot alla Hattarnes främste män och äfven några de mest framstående bland hofvets anhängare. Äfven presteståndets ledamöter i utskottet tillhörde, med endast ett par undantag, hattpartiet, och borgareståndets togos uteslutande från detta parti.
Då dessa val utfallit så ogynsamt mot Mössorna och derigenom visat sig, att deras motparti nu var det rådande vid riksdagen, dröjde det icke länge, förr än anfall begynte mot de Mössor, som ännu sutto qvar i rådet. Friherre Lars Kagg, som med Erik Wrangel och några andra vid 1751 års riksdag med mycken häftighet uppträdt mot dåvarande riksråd, ingaf i ståndens plena den 29 April ett memorial, hvari han yrkade, att de riksråd, som »af egen tilltagsenhet stannat i Stockholm och der formerat en ny, äfvenså oformlig som hittills obekant regeringskropp», skulle genom ilbud få befallning att inom 24 timmar efter inhändigandet begifva sig derifrån och infinna sig hos sina principaler, riksens ständer. Detta memorial blef genast af de ofrälse stånden bifallet och i nästföljande plenum äfven af adeln, hvarefter »kungen i Stockholm», såsom man spefullt kallade de der qvarblifna riksråden, befaltes resa till Norrköping. Tre af dem, Düben, Reuterholm och Wallwijk, qvarhöllos af sjukdom; men de öfrige måste lyda.
Sinnesstämningen mot rådet var nu ytterligare upprörd af underrättelsen, att ej blott de danska rustningarna åter börjat fortsättas, utan äfven Ryssland begynt rustningar i Kronstadt och vid finska gränsen, under det försvarsanstalterna i Finland, enligt hvad Ehrensvärd intygade, befunno sig i ett så jämmerligt skick, att garnisonerna icke hade krut ens till fängpannorna, samt trupperna vid gränsen hade träflintor i gevären och inga kulor, inga tält, intet krut. Emellertid öfverlade Rysslands, Englands, Danmarks och Preussens sändebud om den förklaring de skulle afgifva för att skrämma Hattarne; men under deras öfverläggningar derom blefvo de förekomna af sekreta utskottet, för hvilket den tillämnade förklaringen icke blifvit någon hemlighet och som till alla främmande sändebud afgaf en uttrycklig försäkran, att endast inhemska ärenden föranledt den urtima riksdagen och att kongl. maj:t ville bibehålla ett fredligt förhållande med alla sina grannar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
