Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1769, 1770
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom att grundlagarne vore brutna, att riket och det fria regeringssättet genom konungens åtgärd vore i fara, med mera. Det vore obegripligt, huru rådet kunnat sammanpara ständernas sammankallande med frihetens förlust; hvilka kunde väl kraftigare försvara friheten, än riksens ständer sjelfva? Äfven sedan ständernas sammankallande ändtligen blifvit beslutadt, hade rådets yttrande i anledning af rådkammarens fördelning varit icke en föreställning, utan en anklagelse, som gick ut på att visa, det konungen från första början af sin regering in till närvarande tid lefvat i split och oenighet med sitt råd och sina ständer.
Denna anmärkningsakt, hvilken således gick ut på att visa, det rådet sökt förvandla Sveriges regeringssätt samt kufva både konung och folk under rådets välde, meddelades den 6 Maj riksråden till förklarings afgifvande inom tre dagar. Horn, Kalling, Lagerbjelke, Hermelin, Gyllenstierna, Funck och Ribbing ansågo onödigt att ingå i något svaromål. Friesendorff, Düben och Wallwijk sökte rentvå sig från deltagande i den ena eller andra af de klandrade åtgärderna, endast Reuterholm försvarade hvad han gjort. Så snart förklaringarna inkommit, fattade utskottet den 12 Maj sitt beslut. Wallwijk, som sedan den 15 December 1768 skilt sig från de öfriga riksrådens åsigter, undantogs, men Friesendorff, Horn, Lagerbjelke, Kalling, Hermelin, Gyllenstierna, Reuterholm, Funck, Ribbing och Düben förklarades förlustiga sina embeten och riksens ständers förtroende. De Geer hade aflidit den 28 Mars.
I stånden förekom afsättningsfrågan den 23 Maj. Af bondeståndet bifölls sekreta utskottets framställning utan omröstning, ehuru en och annan inom ståndet yrkat, att riksråden tillika borde göra konungen och kronprinsen afbön samt ersätta kostnaden för riksdagens hållande i Norrköping. Inom borgareståndet sattes i fråga, att straffet borde skärpas med förlust af rådstiteln, ersättning af kostnaden för riksdagens flyttning från Norrköping till Stockholm och förpligtelse för de afsatte riksråden att ständigt förblifva inom den stad eller socken, de sjelfve valt till vistelseort, dock ej hufvudstaden; men äfven här blef slutligen utskottets framställning utan tillägg och utan omröstning godkänd. Af presteståndet skedde detta godkännande efter en skarp strid, med 39 röster mot 14. Skarpast och långvarigast var striden inom adeln, der flere uppträdde till riksrådens försvar, men äfven här godkändes slutligen utskottets framställning, med 522 röster mot 332.
I sammanhang med domen öfver rådet beslöto ständerna högtidligt uttala sin tacksamhet mot konungen, för hans ståndaktiga bemödanden att åstadkomma riksdag; mot kronprinsen, för hans »ömhet om nationen och fäderneslandet»; mot Hiärne, som ensam bland riksråden understödt konungen i fråga om riksdagskallelsen, samt mot de embetsmän, »som, genom sin vägran att lyda en rådkammare utan konung, hade påskyndat ständernas sammankallande och fullgjort den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
