Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1769, 1770
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarje svensk man åliggande pligt att hindra och afvärja en väsentlig ändring i regeringssättet.»
Redan före dessa riksråds afsättning hade de ledigheter inom rådet blifvit fylda, hvilka uppstått genom Carl Lagerbergs död i Mars 1767, Carl Gustaf Löwenhjelms i Mars 1768 och Otto Vilhelm De Geers i Mars 1769. Af de på rådsförslagen upptagne hade konungen den 5 Maj 1769 till riksråd utnämnt justitiekansleren Erik von Stockenström, som tagit en ganska verksam del i de sista händelserna och ofta uppträdt mot rådet; förre underguvernören hos kronprinsen grefve Nils Adam Bielke, den mest aktade af det egentliga hofpartiet, samt förre ministern i Paris, öfversten friherre Ulrik Scheffer, en yngre broder till riksrådet Carl Fredrik Scheffer och hvilken, likasom han, räknades till Hattarnes främste ledare.
Genom de tio riksrådens afsättning hade lika många nya ledigheter uppstått i rådkammaren, och för att fylla dessa anmodades de vid sista riksdagen afskedade rådsherrarne att åter inträda. Kallelsen antogs af de förra riksråden, grefve Clas Ekeblad, friherre Carl Otto Hamilton och friherre Carl Rudenschöld; men Rosen, Seth och Fleming undskylde sig med sin höga ålder, och Carl Fredrik Scheffer förklarade, att efter två misslyckade försök rådde försigtigheten honom att icke fresta det tredje. Förslag till de öfriga ledigheternas fyllande blefvo således upprättade, och den 27 Maj 1769 utnämndes till riksråd presidenten i kammarkollegium friherre Mathias von Hermansson, som stått i spetsen för kollegiernas motstånd mot rådet, samt landshöfdingen Joachim Beckfriis, hvilken, likasom Hermansson, varit utsatt för åtal under Mössornas styrelse. Vidare utnämndes den 4 Juli till riksråd presidenten i Wismarska tribunalet grefve Jakob Filip von Schwerin, som tillhörde hofpartiet; generalmajoren, landshöfdingen öfver Elfsborgs län friherre Maurits Posse; förre kavaljeren hos kronprinsen, öfversten grefve Ulrik Barck; öfversten friherre Fredrik Carl Sinclair, en af hofvets trognaste och skickligaste anhängare, samt schoutbynachten Johan von Snoilsky. Grefve Clas Ekeblad hade icke blott blifvit återkallad till sin riksrådsplats, utan anmodades äfven att återtaga sin förra plats såsom kanslipresident. Till kansliråd, hans närmaste man inom kansliet, utnämndes Ulrik Scheffer.
Sverige hade sålunda åter fått en regering af Hattar, jemte några hofvets anhängare, och nu skulle frågan om regeringsformens ändring företagas omedelbart efter det förra rådets afsättning; men häremot yttrade Fersen flera betänkligheter. Han ansåg farligt att låta ständerna vara tillsammans efter statsförfattningens förändring, i synnerhet om främmande makter skulle lägga sig i saken, och denna farhåga var icke ogrundad, ty ryska hofvet hade begärt, att Mössorna skulle protestera mot hvarje ändring i regeringsformen, för att gifva Ryssland och Danmark förevändning att uppträda till svenska regeringssättets skydd. Man borde derför först ordna penningeväsendet, så att ingenting skulle hindra riksdagens afslutande omedelbart efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
