Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsförfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjensttillsättningar och i några enskilda mål, inskränkte sig hans regerande hufvudsakligen till att inför främmande makter och deras härvarande sändebud upprätthålla rikets värdighet samt vara dess representant inför svenska folket, och ehuru de maktegande ständerna i hvarje skrifvelse kallade sig hans »underdånigste undersåtar,», fans denna underdånighet endast på papperet och dessa konungens så kallade undersåtar voro i sjelfva verket hans herrar. Vi hafva i det föregående berättat, huru konung Fredrik sökte vinna något mera verklig myndighet, och huru bönderne, som blifvit uteslutne från flera af de öfriga ståndens rättigheter, dervid gingo honom villigt till mötes, men huru dessa försök emellertid misslyckades och framkallade ytterligare inskränkningar i konungamakten. Fredriks personliga egenskaper voro ock ej sådana, att de kunde ingifva någon högre grad af aktning och förtroende, hvilket väl ock varit ett af skälen, hvarföre man tagit honom till konung. De, som befordrat hans val, insågo nemligen, att det med en sådan konung ej skulle blifva svårt att i hans namn styra riket.
Redan vid följande riksdagen tillkom en fjerde grundlag – riksdagsordningen af den 17 Oktober 1723, hvarigenom de maktegande ständerna ytterligare stadgade sin makt och gåfvo sig en fullständig organisation.
Der föreskrefs, att rikets ständer skulle hvart tredje år i medlet af Januari sammankomma i Stockholm eller å någon annan ort i riket, »derest högvigtiga orsaker sådant fordra», samt deremellan, antingen när de af konungen med råds råde kallas eller sjelfve i deras sist författade beslut en viss dag sig förbehållit. Konungen egde med råds råde utskrifva riksdag. I händelse af hans frånvaro, sjukdom eller död skulle riksdag utskrifvas af rådet, hvilket äfven, derest »någon annan oförmodelig händelse infaller, hvaruppå rikets välfärd och ständernas frihet beror», egde genast utskrifva riksdag. Skulle konungen eller rådet uraktlåta att kalla ständerna till den lagliga tiden för deras sammankomst, så blefve allt ogildt hvad konungen eller riksråden under tiden beslutat, och öfverståthållaren samt landshöfdingarne skulle vara pligtige att, så framt inom den 15 November året före det, då lagtima riksdag skulle sammankomma, ingen kallelse från konungen eller rådet blifvit utfärdad, sådant genast låta kungöra, på det ständerna må på utsatt tid sig infinna. Blefve tronen ledig till nytt val, skulle ständerna sjelfmant infinna sig i Stockholm på trettionde dagen efter konungens död.
Vid riksdagen skulle sig infinna:
af ridderskapet och adeln, en minst 24 år gammal medlem af hvarje greflig, friherrlig och adelig slägt; kunde ingen af slägten sig infinna, egde den välja från annan slägt en fullmäktig, som ej förde sin egen slägts talan;
af presteståndet, hvarje stifts biskop eller någon från konsistorium i hans ställe, samt en prestman från hvarje prosteri eller kontrakt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
