Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fastighetsägare. Detta vilkor försvann dock snart, ty redan vid 1720 års riksdag förklarade adeln, att »den, som icke eger fast egendom, har icke desto mindre votum, sedan han som riddersman på riddarhuset intagen är». Härigenom fick adeln en demokratisk karakter och dess beslut bestämdes icke af en högre erfarenhet i allmänna värf eller ens af en större förmögenhet, utan gjordes beroende af en fattig, talrik och högljudd adels-menighet, som snart nog lärde att begagna sin rösträtt såsom en inkomstkälla.
Denna adels-menighet förfäktade emellertid lika ifrigt sitt stånds företrädes-rättigheter framför de öfriga stånden, och man lyckades genomdrifva, att i hvarje utskott och deputation adeln hade dubbelt så många ledamöter som hvartdera af de öfriga stånden. Dock förmådde man ej återupplifva adelns gamla anspråk att af de öfriga stånden ej kunna öfverröstas, ty presteståndet genomdref, att alla omröstningar inom utskott och deputationer skulle ske ståndsvis, och i regeringsformen infördes, att tre stånds beslut skulle gälla såsom rikets ständers, utom i sådana frågor, som rörde ett stånds fri- och rättigheter.
Kort efter afslutandet af 1719 års riksdag lyckades äfven adeln aflocka drottningen underskrift å de nya adeliga privilegierna af den 26 Maj 1719, hvarigenom så vigtiga och omfattande företrädesrättigheter tillerkändes adeln, att de ofrälse stånden deraf föranleddes till ett gemensamt kraftigt motstånd mot de adeliga anspråken, hvilka ock i åtskilliga delar nedsattes uti de adeliga privilegier, som utfärdades den 16 Oktober 1723.
Enligt dessa privilegier skulle riksråds- samt andra »höga och angelägna embeten» besättas med adelsmän. En adelsman fick ej i häkte inmanas, derest han ej i uppenbart groft brott å färsk gerning eller å flyende fot gripes, om grof missgerning är öfverbevist, eller domaren efter lag och rättegångsordning pröfvat skäligt göra sig om hans person försäkrad. Angående sådana af adelsman begångna brott, som gälla förlust af lif, ära, adelig frihet och privilegier, gods och ärftelig rättighet, skulle ransakas vid underrätt, men dömas af hofrätt; i ringare brottmål både ransakas och dömas af underrätt. I frågor om arfskiften, förmynderskap, konkurs och boskilnad hade adelsman äfven hofrätten till domstol, men i andra mål underrätt. I de socknar, der adelsman bevisligen hade patronats-rätt, skulle han få tillgodonjuta denna förmån, men i annat fall deltaga i prestval med församlingens öfriga medlemmar.
Adelns sätesgårdar, med deras torp, skulle vara fria från rusttjenst, kronotionde, utskrifning, rotering, kronokörslor, skjutsning, durchtågs- och andra gärder, inqvartering, prestgårds-, tings- och gästgifvaregårds-byggnader, kontributioner och alla andra kronobesvär, undantagandes vägrödjning, kyrko- och kyrkogårds- samt brobyggnad. Adelns dåvarande rå- och rörshemman skulle njuta samma rättigheter som sätesgården, men landtbönderne betala lagmans-, häradshöfdinge- och tingsgästnings-penningar, samt svara till kyrko-, kyrkogårds- och prestegårds-byggnad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
