Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Presterskapet - Borgerskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina själasörjare en inskränkning, som icke var till församlingarnas nytta och i sjelfva verket icke heller till presterskapets, ehuru den skedde på yrkande af presteståndet. Genom författningar, som utkommo åren 1731 och 1739, fråntog man nemligen stiftstyrelserna rättigheten att på förslag till ledigt pastorat uppföra och församlingarna att välja hvilken bland de sökande de ansågo skickligast och för hvilken de hyste mesta förtroende. I stället ålades nu stiftstyrelserna att på förslag uppsätta de tre äldste bland pastoratets sökande, mot hvilka särskildt klander ej blifvit anfördt, och inom detta förslag hade församlingen sedermera att välja sin själasörjare, ehuru långt skickligare och dertill mera passande kunnat finnas bland yngre sökande. Man tog således till grundsats och ledning icke församlingarnas rättighet att få den bäste själasörjaren, utan presternes anspråk att i tur vinna befordran. Åtgärden, åsyftande embetsmannens, icke allmänhetens fördel, stod i samband med och var en följd af det embetsmannavälde, som mer och mer utbildade sig under frihetstiden, ehuru den stod i strid mot den sjelfstyrelse, som var denna tids grundsats.
Inom det högre presterskapet under detta tidskifte böra, såsom mera framstående, omnämnas erkebiskoparne Matthias Steuchius (December 1714–Augusti 1730), presteståndets talman vid riksdagarne 1719 och 1720, skötande sina embetssysslor vid stiftet och akademien i det yttersta med behaglig saktmodighet och trägen drift», såsom det heter i den öfver honom hållna likpredikan, stamfader för den adeliga slägten Steuch; Jöns Steuchius (November 1730–Juni 1742), den förres son och efterträdare, ståndets talman vid riksdagarne 1731, 1734 och 1738, »en from, fredälskande och försigtig man», som dock under förberedelserna till 1738 års riksdag, då Hattarne begagnade alla medel för att söka undantränga de äldre Mössorna, hvilka erkebiskopen tillhörde, fick utstå månget angrepp i utkomna smygskrifter; Erik Benzelius, utnämnd till erkebiskop och Upsala akademis prokansler den 20 September 1742, men afliden i Linköping redan den 23 September 1743, innan han ännu tillträdt erkebiskopsembetet, talman vid riksdagarne 1740 och 1742 – en man med stora kunskaper och stor förmåga i allmänhet, Sveriges störste bokkännare på sin tid och utgifvare af en mängd lärda arbeten, tillika verksamt deltagande i de politiska frågorna, i början uppträdande såsom ifrig frihetsman, men varsammare med tiden; tillhörande Hattarnes mest framstående ledare, men dock med mera foglighet än de fleste bland dessa; vid 1738 års riksdag erbjuden att blifva riksråd, hvilket han dock undanbad sig, såsom för exemplets skull icke rådligt, ty »släppen I oss in i rådet, torde det bli svårt nog att få oss ut»; såsom biskop i Linköping särdeles nitisk och verksam samt alltid i största endrägt med sina medbröder inom konsistorium; Jakob Benzelius (Mars 1744–Juni 1747), den förres yngre broder och efterträdare, förut biskop i Göteborg, talman vid 1746 års riksdag, en grundlig teolog och författare till en lärobok i teologien, som i öfver hundra år flitigt begagnades vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
