Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allmogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa och många andra myndigheters protokoll. Presteståndet, som ogerna underkastade konsistoriernas förhandlingar en granskning af lekmän, hade icke varit någon vän af denna deputation och äfven vid 1742 års riksdag lyckats få den otillsatt, hvilket det också nu önskade, och bondeståndet instämde häri, för att befästa det goda förhållandet till presteståndet. Hattarnes utliggare lyckades emellertid inbilla åtskilliga bland bönderna, att man genom en protokollsdeputation skulle kunna bringa i dagen hvilka de egentlige upphofsmännen till dalupproret varit, för hvilka dittills endast bönder fått lida, äfvensom åtskilligt annat af särskildt intresse för bondeståndet. Desse af Hattarne vunna bönder yrkade nu bifall till protokollsdeputationen och tillika en af allmogen ofta ifrågasatt ändring i presterskapets aflöningssätt. En af dessa bönder, Olof Assarsson från Elfsborgs län, tillstälde flera gånger oväsen, »med hotelser och oanständiga åthäfvor, såsom näfvarnes knytande och stampande med fötterna», så att ståndet frånkände honom säte och stämma, hvarefter han vände sig till de öfriga stånden med klagoskrifter, innehållande grofva beskyllningar mot Olof Håkanson och »hans medhängare». Adeln begagnade sig häraf att från bondeståndet begära »en omständelig berättelse om allt hvad i detta mål förelupit», samt sände den ena deputationen efter den andra att yrka på protokollsdeputation och på redogörelse för Olof Assarssons uteslutande. Tillika begagnades åtskilliga andra medel att bringa ståndet i jäsning, hvilken ock yttrade sig mer än en gång, enligt hvad ståndets protokoll intyga, »i sorl och buller, utan att någon kunde veta hvad som sades eller hvarom det egentligen tvistades». När, vid ett sådant tillfälle, oväsendet gick alltför långt, föreslog Olof Håkanson att ståndet skulle åtskiljas, och gick sin väg, jemte sekreteraren. Detta lades, vid nästa sammanträde, dem till last, och några påstodo, att då de förra gången gått bort, kunde de nu icke längre qvarblifva i ståndet; man fattade sekreteraren i armen och ville leda ut honom, »hvarmedelst förorsakades ett ganska häftigt sorl och buller samt springande öfver bänkarne, rop på våld, m. m.»; med slutligen lyckades dock talmannen få så mycken ordning återstäld, att omröstning kunde anställas rörande protokollsdeputationen, hvilken utföll för dess tillsättande, hvarefter sinnena åter tycktes blifva något lugnare.
De hätskaste bland talmannens motparti nöjde sig dock ej härmed, utan gingo såsom ståndets deputerade till de öfriga stånden, anförande de hårdaste beskyllningar mot talmannen och sekreteraren samt yrkade deras ställande till rätta inför en ständernas kommission, hvilket föranlät flertalet inom bondeståndet att äfven sända en deputation, med förklaring att de förre icke varit af ståndet skickade. Adeln tog sig dock häraf anledning att yrka en deputation af alla tre de andra stånden för att ransaka om förhållandena inom bondeståndet; men till en sådan kränkning af ståndens jemnlikhet kunde hvarken preste- eller borgareståndet förmås, och det vida öfvervägande flertalet inom bondeståndet förklarade äfven, att det icke tog någon del i beskyllningarna mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
