Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statshushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nära 16 millioner d. s. Äfven sedelmyntets mängd blef betydligt nedsatt, och i allmänhet ett nytt system infördt äfven i penningeväsendet.
Vexelkontoren träffades ock nu af en svår efterräkning. De beskyldes att icke hafva motarbetat kursen längre, än att de af staten gifna tillskott öfverstego den vinst, bolagsmännen kunde hemta af kursens stegring, samt att genom vexelvingleri hafva på rikets och det allmännas bekostnad oskäligen riktat sig sjelfva. En formlig anklagelse anhängiggjordes mot bolagsmännen, hvilka dömdes till återbäring af betydande summor samt fängelse och böter dessutom.
Efterräkning hölls emellertid icke blott med vexelkontoren, utan äfven med rikets ständers eget kontor. Undersökningen verkstäldes af bankodeputationen, som påstod, att af de 306 tunnor guld, hvilka kontoret utbetalt under åren 1738–1764, hade mer än 78 tunnor guld utgifvits öfver stat och reglemente, hvarföre dessa utgifter borde återkräfvas, hvilket, oaktadt Fersens och flere andra Hattars ihärdiga motstånd, blef ständernas beslut. Tillika beslöts, att kontoret skulle upphöra såsom särskildt verk och dess göromål öfverflyttas på statskontoret. Ständernas fullmäktige inom kontoret afskedades och det stäldes, med namn af riksgäldskontoret, under statskontorets styrelse samt fick tillika en förändrad uppgift: det skulle nemligen derefter använda sina tillgångar jemväl till att betala den i senare tiden åsamkade skulden och tills vidare endast i inskränktare mån göra afbetalningar på den gamla gälden, för hvars liqviderande det ursprungligen blifvit inrättadt och fått medel anslagna.
Den åtgärd, som blifvit vidtagen med ständernas kontor, tillämpades derefter såsom allmän grundsats, så att de särskilda förvaltningar, som blifvit tillsatta under styrelse af ständernas deputerade, såsom manufakturkontoret, förvaltningen af slottsbyggnaden i Stockholm, af dockbyggnaden i Carlskrona m. m., nu afskaffades och deras värf hänvisades till vederbörande embetsverk.
För myntväsendet blef nu äfven en ny plan uppgjord. Kursen skulle långsamt och jemt fällas med 4 mark om året, till dess man 1775 skulle hinna ned till den ursprungliga af 36 mark; men i stället att man förut tänkt på utvägar att bringa mera silfver i rörelsen, sökte man nu så hastigt som möjligt indraga sedelstocken. Ej blott tullafgifterna skulle få erläggas genom vexlar med någon förhöjning, utan ock de af kronan till bankens förnöjande anvisade inkomster af hammarskatts- och tiondejern m. m. skulle kunna försäljas mot vexlar, hvarigenom banken skulle få en betydande tillgång på sådana, genom hvilkas återförsäljning till köpmän, som införskrefve nödvändighetsvaror, ej blott vexelvingleriet lättare skulle kuuna motarbetas, utan ock en större mängd sedlar inflyta i banken. Man ansåg nemligen sedelindragning vara det naturligaste medel till kursens fällande. Att hopa silfver i bankens hvalf, vore onödigt; att utsläppa det i rörelsen, innan sedelstocken blifvit tillräckligt förminskad, skulle endast leda till att åter jaga det ur landet; först sedan kursen genom sedelindragning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
