Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statshushållningen - Handeln och näringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellertid snart nog, att med de fördelar, Hattarnes system i vissa hänseenden erbjöd, följde ock de olägenheter, man förut öfverklagat och som väsentligt bidragit att vid den föregående riksdagen gifva Mössorna öfvervigten. Det då beslutade inrikes lån af 40 tunnor guld kunde knappast till en tiondedel erhållas; men deremot ökades genom nya utlåningar från banken den utelöpande sedelstocken under loppet af året 1770 med nära 6 millioner d. s., och med detsamma steg åter kursen så, att den från 48 mark vid årets början uppgick till 67 vid dess slut. En ny omkastning i penningevärdet hade sålunda nu inträdt och tycktes förebåda återinträdandet af all den förvirring och det vingleri, som förut röjt sig i Hattarnes statshushållningssystem.
Emellertid, om ock detta nu från flera håll blef föremål för bittert klander, hade Mössornas varit det icke mindre. Genom den alltför starka och brådstörtade minskningen i sedelstocken hade en tryckande penningebrist uppstått, i följd hvaraf många förluster tillskyndats både enskilda och det allmänna; flera näringar, hvilka med ens blifvit beröfvade det understöd från statens sida, de fortfarande behöfde för att hålla sig uppe, hade råkat i förfall; genom de stränga, i flera fall orättvisa indragningarna hade en mängd personer blifvit lidande, och slutligen hade icke ens de beräkningar, man grundat på dessa våldsamma åtgärder, visat sig vara riktiga. Redan vid 1769 års ingång fann man en statsbrist af 9 1/2 tunnor guld, utan någon utväg att fylla den, och saknade dessutom tillgångar att inlösa statskontorets obligationer från 1759, som nu voro förfallna till ett belopp af mer än 11 tunnor guld, ur hvilken sistnämnda svårighet den då ännu bestående mössregeringen visserligen räddade sig genom att helt enkelt tvinga obligationernas innehafvare att utbyta dem med nya, som först längre fram förföllo till betalning; men de öfriga svårigheterna kunde icke lika knapphändigt undanrödjas, och den nya skuldsättning, Hattarne vid sitt återinträde i styrelsen måste besluta, var sålunda till icke ringa del föranledd af Mössornas felaktiga beräkningar.
I allmänhet företer statshushållningen under frihetstiden samma hvälfningar, i följd af de täflande partiernas olika åsigter, som de politiska förhållandena, utan att man i afseende å den förra, lika litet som å de senare, någonsin kom till ett stadigt, för landet fruktbärande system, och båda partierna åtnöjde sig att bittert klandra hvarandras misstag, utan att låta dem tjena sig till ledning för undvikande af egna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
