Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statshushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följd af sedelmyntets värdefall, som anslagen för hofvet funnits otillräckliga.
Svårigheten att reglera myntvärdet röjde sig emellertid fortfarande. Vid 1766 års riksdag hade blifvit beslutadt, att kursen för hvarje år skulle fastställas till 4 mark lägre än det föregående årets. Den hade för 1766 blifvit bestämd till 70 mark och bestämdes således för 1767 till 66 mark; men detta kursens fällande med 4 mark om året höjde sedlarnes värde så mycket och så fort, att den förkofran, ett kapital derigenom kunde vinna, blef att föredraga framför afkastning af någon rörelse. Följaktligen ville ingen utlägga penningar på några nya företag, och de, som hade fordringar utestående, skyndade att indraga dem. Å andra sidan vågade ingen, som kunde undvika det, göra lån i en myntsort, som vid betalningstiden skulle vara mycket mera värd än vid lånets mottagande. När dertill kom sedelstockens fortgående förminskning genom inbetalningarna på bankolånen, så inträdde en allmän penningebrist, och kursen föll långt hastigare än man väntat, så att den från 66 mark, som den ännu utgjorde i Maj 1767, hade i slutet af Augusti fallit till 42, hvilken hastiga omstörtning af penningevärdet väckte, ehuru i en annan riktning, lika stora bekymmer, som kursens hastiga stigande förut framkallat.
Äfven vid 1769 års riksdag var penningeväsendet ett af de hufvudsakligaste öfverläggningsämnena, och det visade sig vara ytterst svårt att åstadkomma ett finansbetänkande, som af ständerna godkändes. Först mot riksdagens slut kunde bankodeputationen föreslå ett sådant, som af sekreta utskottet åtminstone i hufvudsaken gillades. Man beslöt nu att utländskt lån till ett belopp af 3 millioner rdr skulle af kronan upptagas och i afräkning å dess skuld aflemnas till banken, för att användas till underlättande af bankofullmäktiges bemödanden att styra kursen. Realisationen uppsköts, till dess banken hunne samla nödigt förråd af silfver, hvilket man beräknade kunna inträffa till 1777 års slut, samt till dess den utrikes handeln vore bragt i det stånd, att man icke behöfde befara det redbara myntets utströmmande för betalning af utländska varor. För att under tiden, till dess realisationen kunde ske, hålla sedlarne i stadigt värde, skulle den utelöpande sedelstocken förblifva till sin storlek oförändrad. Dock skulle banken få utlåna nya 40 tunnor guld, mot säkerhet i sådana egendomar, som ännu icke häftade för lån, hvilka nya bankosedlar man hoppades kunna indraga derigenom, att statskontoret skulle upptaga ett inrikes lån till samma belopp, hvilket skulle lemnas till banken i afräkning på kronans skuld. Till bergsbrukets understöd skulle äfven lemnas ett lån å 10 tunnor guld och banken dessutom å nyo öppnas till lån på vågfördt jern, koppar m. m.
Detta finansbetänkande närmade sig således åter Hattarnes statshushållningsåsigter, men blef emellertid af ständerna antaget, emedan olägenheterna af Mössornas starka sedelindragning och strypsystem i afseende å näringarna ännu voro alltför känbara. Det visade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
