Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handeln och näringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Tripolis, samt genom upprättandet af ett sjöförsäkringsbolag, för att trygga sjöfarten och inom riket qvarhålla den vinst af dylika inrättningar, som förut stannat hos utländingen. I allmänhet gjorde dock handeln icke särdeles stora framsteg. Den led genom tunga skatter, genom för småaktig reglementering och äfven genom åtskilliga stadgar, som, till uppmuntrande af inhemsk näringsflit och inhemska handaföljder, förbjödo införseln af en mängd sådana varor, som man ville hafva inom Sverige tillverkade, hvilka förbud i samma mån minskade köpmännens rörelse med utländska orter. Såsom ytterligare hinder för svenska handelns förkofran anfördes äfven nu de gamla orsakerna, nemligen att söner af rika köpmän icke uppfostrades till fortsättande af faderns yrke samt till ökande af husets förmögenhet och rörelse, utan till embetsmannabanan, på hvilken den genom handelsrörelsen förvärfvade förmögenhet vanligen förskingrades. Det hette äfven i en härvarande utländsk ministers bref: »Svenske köpmannen skadar sig genom öfvermod. Han nöjes icke med en vinst af 12, utan jagar efter 50 procent; han vill ej heller arbeta utan lysa, och så snart han fått egen bod, köper han ock ett grant åkdon, håller ett läckert bord och vill dricka champagne, och handtverksmästaren sitter på källarn eller i ett gladt lag, i stället för att på verkstaden sjelf sköta och leda sin rörelse».
Det visade sig ock, vid jemförelse mellan rikets in- och utförsel, att, tvärtemot förhållandet under åren 1724–1738, man under Hattarnes styrelse började lida af en ständigt ökad undervigt i handeln, så att införseln slutligen öfversteg utförseln med ända till 5 millioner d. s., såsom orsak hvartill uppgafs en stark införsel af spanmål, hvilken landet ännu icke kunde producera till fyllandet af egna behof, samt af råämnen för fabrikerna, äfvensom af en mängd öfverflödsvaror, såsom socker, kaffe och viner m. m. vid hvilka folket vant sig.
Bemödanden att lätta rörelsen saknades emellertid icke, och bland annat ville man nu öppna två nya handelsvägar. Den ena skulle, medelst vattendrag, kanaler och slussar, förbinda Vettern med Östersjön, hvilket förslag uppgjordes af dåvarande domprosten, sedermera biskopen i Linköping, Andreas Rhyzelius, som vid flera riksdagar arbetade för dess antagande. Kostnaden beräknades till omkrig 290,000 d. s., men till följe af den rådande penningebristen kunde planen icke bringas till verkställighet. Den andra tillämnade farleden var mellan Göteborg och Venersborg, hvilket företag redan af flera föregående regeringar varit påtänkt. Det af Polhem under Carl XII:s sista år påbörjade försöket hade 1719 blifvit afbrutet, till följd af en vid de uppförda byggnaderna inträffad olycka och i synnerhet af den då rådande penningebristen; men företagets fullföljande sattes dock sedermera vid flera tillfällen i fråga, och vid 1747 års riksdag beslöto ständerna att med allvar sätta det i verket. Man inrättade ett bolag, hvari kronan ingick för 50,000 och enskilda personer för 200,000 d. s., det senare bidraget likväl såsom ett lån, på hvilket staten skulle åt delegarne betala under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
