Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handeln och näringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtskilliga skatte- och tullfriheter samt tillika vid 1726 års riksdag dels den s. k. »landshjelpen», som utgick med en åttondel af löne- och betalningsafgiften, men som upphörde redan 1731; dels en »femprocentshjelp», en införseltull, beräknad efter 5 procent af en mängd utländska fabriksvarors värde, hvilken skyddstull allt framgent utgick. Den var för de nya anläggningarna på dubbelt sätt fördelaktig, dels derigenom, att den höjde priset på utländska och således lättade försäljningen af inhemska slöjdalster, dels derigenom, att de så bekomna tullmedlen anslogos till de inhemska fabrikernas understöd. Båda afgifterna inbringade under åren 1727–1738 öfver en million d. s., som utlemnades såsom gåfvor, eller som räntefria eller mot låg ränta beviljade lån till fabriksanläggningars uppmuntran.
Detta allt genomdrefs hufvudsakligen af Hattarne, men dock icke utan mycket motstånd af Mössorna, som företrädesvis gynnade jordbruket och Sveriges öfriga naturliga näringar; af köpmännen, som befarade minskad införsel och således minskad handelsförtjenst; af handtverkarne, samt befarade minskad sysselsättning och således minskad arbetsförtjenst, som äfven af bondeståndet, som betraktade många bland de nya fabriksvarorna såsom onödigt öfverflöd. Oaktadt alla dessa insagor ökades dock vid 1734 års riksdag den till hjelp åt fabrikerna anslagna tullförhöjningen från 5 till i vissa fall 16 procent, för att kunna ytterligare öka detta understöd, och sedan Hattarne vid 1738 års riksdag kommit till styret, blefvo fabrikerna rikligen försedda med nya hjelpmedel.
Till de beviljade understödens förvaltning inrättades 1739 ett särskildt verk, kalladt manufakturkontoret, under styrelse af ständernas egna fullmäktige, och för att ännu mera utvidga kontorets verksamhet fick det ett lån i banken af 200,000 d. s. Kontoret använde sina tillgångar dels till uppköp af råämnen, dels till införskrifvande af utländska arbetare, dels till premier för vissa tillverkningar, dels till understöd, lån och förskott åt näringsidkare och andra, hvilkas verksamhet ansågs för näringarna gagnelig. Tillika inrättades särskilda domstolar, hallrätter, att i första instans döma i mål som rörde manufakturer och deras idkare, utöfva uppsigt öfver tillverkningarna, värdera och stämpla varor m. m.
Till manufakturs- och fabriksidkares ytterligare uppmuntran erhöllo de nu ganska fördelaktiga privilegier. Alla, vare sig infödde eller utländingar, som ville anlägga fabriker, skulle till anläggningen få jord af staden eller kronan, samt äfven byggnader, der sådana funnos, som utan synnerlig afsaknad för det allmänna kunde umbäras, äfvensom från kronans skogar byggnadsvirke samt ek, bok eller annat virke till maskiner och redskap utan betalning. Dessutom skulle utländingar af manufakturfonden utan återbetalningsskyldighet få byggnadshjelp i mån af den tillämnade anläggningens kostnad, hvarjemte utländske manufakturidkare eller kapitalister, som i riket inflyttade, skulle få ersättning för rese- och flyttningskostnader samt dessutom en gåfva, motsvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
