Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskaperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ehuru den då antagna finansplanen ej i allt genomfördes efter hans anvisningar. Svårligen har någon inom Sverige utvecklat en så omfångsrik litterär verksamhet i allt hvad som rörer finanser, statsekonomi, politik och lagstiftning som Nordencrantz. Han utgaf omkring trettio större och mindre arbeten, hvilka för efterverlden äro en hufvudkälla för kunskapen om detta tidehvarfs invecklade finansförhållanden; men man har tillika anmärkt att, i följd af det tunga, tröglästa språket, deras författare är en ledsagare, hvars sällskap hörer till de minst angenäma och trefliga.
Andra mera bekanta författare inom kameralvetenskapen under denna tid äro Anders Berch, född i Dalarne 1711, den förste professorn i ekonomilagfarenhet och statsekonomi, hvilken lärostol för hans räkning inrättades vid Upsala akademi 1741, död i December 1774; Anders Botin, hvilken vi skola återfinna bland de svenska historieskrifvarne och som genom sitt berömda arbete, »Beskrifning om svenska hemman och jordagods», hvilket utkom 1755, intog ett ganska framstående rum bland svenska författare i kameralvetenskapen; Anders Leffler, öfverinspektör vid tullen i Göteborg, författare till en stor mängd arbeten om finanser, myntet, vexelkursen och åtskilliga tidens politiska förhållanden m. fl.
Författnings-samlingar, hvarigenom kunskapen om lagar och förordningar betydligt underlättades för den större allmänheten, och hvilka äfven gifva häfdeforskare en god ledning för bedömande af det nya statsskickets utveckling i dess särskilda riktningar, utgåfvos under frihetstiden till stort antal af kanslirådet Anders Anton von Stiernman, af kanslirådet Reinhold Gustaf Modée, af Johan Jusléen, af assessorn Per Johan Höppener, af Sigfrid Lorens Gahm, m. fl.
För svenska historien började med den friare forskningen under frihetstiden ett helt nytt skede. De vidunderliga läror rörande nordens äldsta historia, hvilka Olof Rudbeck framstält i sin Atlantica och som af en falsk fosterlandskänsla blifvit omfattade af de flesta, som sedermera behandlade Sveriges forntid, fingo nu vika för en grundligare forskning och nya sundare åsigter.
Jakob Wilde har hufvudsakliga förtjensten af att i detta hänseende hafva gifvit uppslaget. Född i Kurland 1679, blef han 1704 professor vid det då ännu svenska universitetet i Pernau, hvarifrån han, vid Ryssarnes infall i Liffland 1710, begaf sig till Stockholm och utnämndes 1713 till professor i Greifswald; men då Pomern vid denna tid hotades med en öfversvämning af fiender, kunde han ej tillträda sin lärostol, utan gjorde i stället några utrikes resor och förordnades efter sin hemkomst af Ulrika Eleonora 1719 till rikshistoriograf, hvilken befattning han bibehöll till sin död i April 1755. Han var den förste, som underkastade vår äldre historia en oveldig kritisk behandling och visade det ogrundade i en mängd uppgifter, som deri inkommit. I detta hänseende utgjorde han ett märkligt undantag från samtida historieskrifvare, som i allmänhet röjde fria politiska åsigter, att han sökte ursäkta och till och med försvara det kungliga enväldet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
