Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskaperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inom lagkunskapens område var den nya lagboken, hvars tillkomst och utfärdande vi här ofvan omtalat, naturligtvis det vigtigaste arbetet under frihetstiden; men under denna tid utkommo äfven i öfrigt en stor mängd juridiska arbeten, hvilka dock i allmänhet röjde en mera praktisk än rent vetenskaplig riktning.
I kriminal- och civillag var David Nehrman den mest framstående författaren. Född i Malmö 1695, blef han 1721 professor i allmän lagfarenhet vid Lunds universitet och var, jemte Andreas Rydelius och Sven Lagerbring, detta universitets utmärktaste man under 18:de århundradet. Den juridiska vetenskapen, före hans tid föga bearbetad i Sverige såsom vetenskap, vann under hans mer än 30-åriga verksamhet en utbildning, som blef af största betydelse för dess senare utveckling. Hans föreläsningar utmärkte sig för en sällsynt förening af grundlighet och klarhet, och de många juridiska arbeten han utgaf äro ännu högt värderade. Han adlades 1746 med namnet Ehrenstråle och afled i Maj 1769. En annan berömd lärare i juridik var Olof Rabenius, född 1730 i Vestmanland och professor i juridiken vid Upsala universitet 1766, död i Maj 1772. Han ansågs såsom den utmärktaste jurist i Sverige på sin tid och såsom en af de yppersta juridiska skriftställare Sverige frambragt, hvarföre ock hans inflytande på studiet af denna vetenskap var ganska betydande. Genom sin 1765–1770 utgifna »Inledning till svenska krigslagfarenheten» gjorde sig äfven Henrik Frosterus (f. 1727, professor i logik vid Upsala högskola 1771, d. 1773) berömd såsom juridisk författare.
Laghistorien behandlades af Jakob Wilde, till hvilken vi återkomma vid omnämnandet af Sveriges historiska författare under denna tidrymd; Isak Perman, född 1681, adlad 1719 med namnet Olivecrona, hofrättsråd i Svea hofrätt 1738, död 1764; Johan Henrik Hochschild, född i Viborg 1711, rådman i Stockholm 1761, död 1776, m. fl.
I kameralvetenskapen var Anders Bachmanson den flitigaste författaren. Född i Jemtland 1697, egnade han sig tidigt åt handeln och vistades en längre tid i London, der han flitigt studerade de engelska handels- och näringsförhållandena. Återkommen till Sverige 1724, sysselsatte han sig med mekaniska arbeten, samt förfärdigade ett pumpverk för dockan i Carlskrona och ett dylikt för ryska statens räkning, hvilket i Petersburg väckte stor uppmärksamhet. Vid 1726 års riksdag var han riksdagsman för Sundsvall och gjorde sig bemärkt inom borgareståndet genom sina memorialer, så väl som genom ett större arbete öfver hushållningen och handeln, hvilket väckte sådant uppseende, att han 1731 skickades såsom svensk konsul till Lissabon, hvarifrån han på egen begäran återkallades 1736, adlades 1743 med namnet Nordencrantz, blef kommerseråd 1747, från hvilken befattning han 1762 erhöll afsked, och afled i Stockholm i Juli 1772. Han hade onekligen en vidsträckt kännedom om handels- och finansväsendet, hvari han utgaf en mängd arbeten, som väckte stort uppseende, och vid 1765 års riksdag spelade han äfven en betydande politisk roll,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
