Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterhet och konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Olof Celsius samt fortsattes af Lars Salvius under hela detta tidskifte. Der anmäldes de vigtigaste skrifter, som utkommo i Sverige, någon gång äfven utländska.
Den verksammaste publicisten under frihetstiden var emellertid Carl Christofer Gjörvell, född i Skåne 1731, anstäld vid kungliga biblioteket 1755 och slutligen titulerad kunglig bibliotekarie, död i Aug. 1811. Han utgaf tid efter annan en stor mängd periodiska skrifter.
Tryckfriheten under frihetstiden var ej på långt när sådan, som man bort vänta af det fria statsskicket. Tvärtom bibehölls enväldets stränga trycktvång äfven under Mössornas styrelse, ehuru dessa likväl icke med så stor stränghet som föregående och efterföljande styrelser tillämpade trycktvångs-lagarne, utan snarare vidtogo några åtgärder till befordrande af större offentlighet. Så föreskrefs 1734, att alla riksdagsbeslut samt kungliga påbud och kungörelser borde för allmogen uppläsas så väl vid tingen som i kyrkorna, samt derefter förvaras både i häradskistan och i kyrkan, för att kunna af hvem som helst rådfrågas, och 1735 lemnades tillåtelse att, ehuru med några undantag, genom trycket bekantgöra hvarjehanda rättegångshandlingar, hvilket förut varit förbjudet.
Dessa förberedelser till en större offentlighet blefvo afbrutna, när hattpartiet 1739 kom till väldet. I riksdagsbeslutet 1741 inrycktes en varning mot dem, »som af okunnighet eller illvilja tadlade ständernas beslut och derigenom kränkte ständernas rättigheter samt på vederstyggligt sätt uppväckte misstroende och osämja mellan svenska män», hvilken förgripelse hotades med lagligt straff. Redan 1743 stäldes tidningarna under noggrannare uppsigt, hvarjemte man förbjöd flera misshagliga skrifter, och när författaren ej kunde åtkommas, sökte man straffa boktryckaren. År 1748 medgafs väl en viss tryckfrihet för skrifter rörande vetenskaper, finanser, handel, åkerbruk och handteringar m. m.; men redan 1750 undantogs härifrån allt, som berodde på regeringens verkställande ocb vidtagna författningar, och i allmänhet förekommo under Hattarnes välde, 1739–1766, ganska talrika förföljelser mot både tal- och tryckfriheten. Vid mösspartiets återinträde i styrelsen 1766 inträdde äfven en större tryckfrihet och, enligt hvad förut är nämndt, tillkom då såsom grundlag den nya tryckfrihetsförordningen, hvilken visserligen af de då rådande Mössorna icke särdeles noggrant tillämpades och lika litet af den vid 1769 års riksdag inträdande hattstyrelsen, men som likväl medgaf större laglig frihet för tryckpressen, än dittills någonsin i Sverige varit fallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
