Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterhet och konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellertid, och 1735 stiftade Carl Gustaf Tessin en målnings- och bildhuggare-akademi, i ändamål att uppmuntra dem och deras verksamhet.
Mesta framstegen röjde sig inom byggnadskonsten, och eget nog fullbordades Sveriges vackraste och praktfullaste byggnad, det kungliga slottet i Stockholm, just på en tid, då konungamakten här var som mest nedsatt, och man således minst skulle väntat, att, under den tillika rådande penningenöden, någon del af de ytterst knappa tillgångarna skolat användas på uppförandet af en konungaboning. Så skedde emellertid. Redan vid 1723 års riksdag beslöto ständerna återupptaga det sedan 1708 afstannade byggnadsarbetet, och vid 1726 års riksdag beviljades en för detta ändamål afsedd »slottshjelp», motsvarande en fjerdedel af »lön- och betalningsafgiften» samt uppgående till omkring 100,000 d. s. årligen. I Mars 1728 kunde arbetet å nyo begynna, och då Nicodemus Tessin, som uppgjort ritningarna och planen till det stora verket samt förut ledt dess utförande, afled redan i April 1728, öfver togs ledningen af hans son, dåvarande öfverintendenten Carl Gustaf Tessin, samt under honom af dåvarande hofintendenten Carl Hårleman, som efter Tessins inträde i rådkammaren 1741 blef öfverintendent och sedermera fulländade den ståtliga byggnaden. Han var ock, näst Nicodemus Tessin, Sveriges mest framstående arkitekt under frihetstiden. Född i Stockholm 1700, hade han tidigt röjt afgjorda anlag för de sköna konsterna och genom Nic. Tessins bemedling erhållit af ständerna ett anslag för studier i utlandet samt hade en längre tid vistats i Rom, då han hemkallades 1727 för att biträda vid tillsynen öfver byggnadsarbetena å Stockholms slott. Sedan han fått högsta ledningen häraf, var hans andel af slottsbyggnaden de båda östra flyglarna samt inredningen af det hela, hvilken han 1753 hade fulländat, så att hofvet då kunde inflytta i den nya konungaboningen. Andra byggnadsarbeten, hvartill han uppgjort ritningarna, äro flyglarne till Drottningholms slott, konsistoriehuset i Upsala, observatoriebyggnaden i Stockholm, tornen å Upsala domkyrka, å kyrkorna i Strengnäs, Linköping m. fl. Han tillhörde för öfrigt hattpartiet, blef friherre 1747 och afled i Febr. 1753.
En annan framstående arkitekt var Carl Fredrik Adelcrantz, född 1716, öfverintendent 1757, friherre 1766, död 1796, som äfven hade befattning med slottsbyggnaden, uppbyggde kansli-flygeln, ordnade Lejonbacken och ombesörjde slottets dekorering samt för öfrigt uppgjort ritningar till Adolf Fredriks kyrka, operahuset i Stockholm, det gent deremot liggande palatset m. m.
Målarekonsten idkades flitigt och med framgång, ehuru någon sjelfständig svensk skola ej utbildade sig, utan den franska smaken här var öfvervägande. De mest framstående konstnärerne voro: Gustaf Lundberg, den i det föregående omnämnde David von Kraffts lärjunge, f. 1693, d. 1786, berömd pastell- och porträttmålare; Johan Pasch, f. 1706, d. 1769, bland hvars arbeten takmålningarna i slottskapellet för tjena att särskildt omnämnas; Lorens Pasch, Johans son, f. 1733, d. 1805, stor porträttmålare; Carl Gustaf Pilo, f. 1713, d. 1793, berömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
