Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänner om den lycka, han nu ändtligen åtnjöt, skild från stora verldens buller; men att han oupphörligen återkom till detta ämne, visar bäst, att hans belåtenhet med det landtliga lugnet ej var så stort, som han gerna ville låta påskina. Den stördes för öfrigt äfven af ekonomiska bekymmer. Skulderna växte; redan före sin onåd hade han nödgats sälja äfven sina vackra, med stor möda och kostnad bildade samlingar, myntkabinettet 1746 åt Lovisa Ulrika, mineraliekabinettet 1752 till Danmark, biblioteket 1753 till kronprinsen samt handteckningarna till Adolf Fredrik. Efter sitt afskedstagande hade han bort kunna föra ett mera indraget lefnadssätt, då hans pension och afkastningen af Åkerö bort vara fullt tillräckliga för hans utgifter; men sådant låg icke i hans lynne. Hans ekonomiska ställning blef för hvarje år alltmera bekymmersam, så att vissa år räntan på hans skuld öfversteg hela beloppet af hans inkomster för året. Nu måste han sälja äfven de sista återstoderna från sin välmaktstid, och ännu ytterligare ökades nöden, då Mössorna vid 1766 års riksdag indrogo förläningen af Leckö, fråntogo honom den pension af 6,000 d. s. han haft såsom kronprinsens f. d. guvernör samt nedsatte hans riksråds-pension från 12,000 till 4,000 d. s., och då han, under sin ständiga penningeförlägenhet, deraf i förskott uppburit halfva beloppet, lemnade honom endast 2,000 daler d. s. i behåll.
Till dessa ekonomiska bekymmer kom ett för honom ännu svårare slag, då hans grefvinna, Lovisa Ulrika Sparre, med hvilken han i 41 år varit förenad och som både egde och väl förtjenade att ega hans varma tillgifvenhet, afled i December 1768, hvarefter den 73-årige gubben, nedtryckt af sorg och fattigdom, var ensam på sitt Åkerö, från hvilket han ej ville skiljas, oaktadt några af hans vänner erbjödo honom att hos dem i lugn tillbringa slutet af sin lefnad.
En solglimt från förra lyckliga dagar upplefde han likväl, då hofvet under resan från Norrköping till Stockholm 1769, enligt kronprinsens önskan, tog en omväg till Åkerö och der besökte den förre gunstlingen. Äfven Lovisa Ulrika bemötte nu med alla tecken till huldhet och förtroende den hårdt pröfvade gamle, som ock mycket gladde sig häråt. Kronprinsen visade också ett lifligt deltagande för sin förre guvernör och sökte vid riksdagen utverka för honom återfående af de vid den föregående indragna pensionerna; men innan beslutet hunnit fattas, voro Tessins dagar slutade. Han afled å Åkerö den 7 Januari 1770 barnlös och slöt sålunda sjelf sin grefliga ätt.
Han hade ett behagligt yttre, ädel hållning, ett synnerligen intagande umgängessätt, en ovanlig förmåga att behandla och åtminstone för tillfället vinna menniskor, så att man sade, att ingen gick ifrån honom utan att känna sig mera nöjd både med sig sjelf och med honom; vidare en liflig bildningsgåfva, ett särdeles godt minne, en lycklig snarfyndighet och intagande talegåfva; men deremot saknade han ihärdighet både i åsigter och arbetsförmåga, så att, ehuru han hade alla egenskaper att blifva en stor statsman, kunde han i följd af denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
