Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brist icke förblifva en sådan, likasom äfven hans fåfänga och egenkärlek utesluta honom från kretsen af verkligt store män, ehuru han onekligen var en af de mest lysande.
Hans förtjenster och brister såsom talare och författare hafva vi i det föregående omnämnt, men böra tillägga, att han äfven mycket sysselsatte sig med författareskap i den s. k. stenstilen, innefattande förslag till inskrifter å offentliga byggnader, grafvar eller andra minnesvårdar. Till en sådan inskrift öfver sig sjelf hade han äfven uppgjort ett temligen vidlyftigt förslag; men när han kände döden nalkas, lät han i sitt rum inbära den i beredskap stående likkistan och skref på locket med en bit krita endast orden: Tandem felix (ändtligen lycklig).
Anders Johan von Höpken, Tessins efterträdare såsom kanslipresident 1752, var ock, sedan Tessin lemnat skådeplatsen, i sjelfva verket hattpartiets hufvudman, så väl i följd af sitt embete som i följd af sina personliga egenskaper. Hans erfarenhet i ärendenas handläggning så väl som hans diplomatiska skicklighet voro allmänt erkända. Såsom prof på denna berättas bland annat att, då ryske ambassadören Bestuscheff före 1741 års krig begärde ett kategoriskt svar, huruvida Sverige ville bestämma sig för krig eller fred, fick Höpken uppsätta ett sådant, som, sedan det blifvit gilladt af rådet, öfverlemnades till ambassadören. Denne genomläste det flera gånger, men kunde dock icke förstå dess mening, utan skickade efter uppsättaren för att begära närmare upplysning. Höpken svarade med största artighet, att han beklagade, det han ej fått befallning att gifva någon ytterligare upplysning, än den som redan funnes i det skriftliga yttrandet. »Men jag har studerat er skrift i hela två timmar», invände ambassadören, »och ändock icke kunnat blifva invigd i rådets hemlighetsfulla mening», hvartill Höpken svarade: »Kan väl eders excellens begära att på två timmars tid kunna utveckla hvad som kostat mig flera dagar att inveckla.»
Höpken var onekligen ovanligt rikt begåfvad, men uträttade likväl såsom statsman långt mindre, än man till följd af hans stora själsförmögenheter kunnat vänta, och orsaken härtill låg hufvudsakligen hos honom sjelf. Hans person och umgänge voro ej på långt när så behagliga som Tessins. Han kunde väl, när han så ville, visa sig angenäm och förekommande, men var af naturen kall, fåordig, sluten och, såsom många tyckte, stel och högdragen, samt vann aldrig några rätt tillgifna och förtrogna vänner, utan i stället uppsökte man gerna den öfverlägsne och stolte mannens fel samt påstod, att de lysande snillegåfvorna blifvit för högt uppskattade, till följd af hans sätt att både i tal och skrift begagna korta, djerfva, men något sväfvande uttryck, hvilka gåfvo honom ett sken af större djupsinnighet, än den han onekligen egde. I sjelfva verket låg hans styrka mer i tanke än i handling, mer i planers uppgörande än i deras utförande, och hans lystnad efter makt var icke åtföljd af motsvarande förmåga att använda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
