Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Gustaf III:s regering. Gustaf III:s ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huru guvernören varnade, men förgäfves; huru läraren, »Barbarissimus» inträdde och började förklara Cornelius, men afbröts af lärjungen, som högljudt upprepade verser ur fransyska skådespel; huru läraren då försökte med geometri, men hindrades af lärjungen medelst fortsatt uppläsning af skådespelverser; huru läraren, i förhoppning att geografien skulle vinna mer uppmärksamhet, framtog en stor jordglob, men huru ungherrn hoppade upp på densamma, utropande: »Nu skakar jag hela verlden»; huru läraren, fruktande att globen skulle brytas sönder, i stället tillgrep historiska föreläsningar, men då äfven detta misslyckades, utbrast: »Komedier, och aldrig annat än komedier!» Huru föräldrarne då inträdde, hvarvid ungherrn låtsade blifva sjuk och sprang undan; men huru likväl i slutscenen läraren berättade för guvernören att ungherrn varit utmärkt flitig. Under handskriften, daterad den 21 Juni 1756, har prinsen skrifvit: »Lika med originalet. Gustaf». Äfven denna uppsats vittnar om en ovanlig själsutveckling hos en föga mer än tioårig gosse, och huru väl han insåg sina egna fel, men också med hvilket lättsinne han betraktade dem och huru föga han aktade sin lärare samt huru litet denne vann hans tillgifvenhet genom oförtjent beröm.
Både guvernör, kavaljerer och lärare voro emellertid så missnöjde med den unge fursten, att de flera gånger ville nedlägga sina befattningar; men, fruktande att i sådant fall blifva anklagad för råd och ständer och för modern, den han mest fruktade, blef han, så snart det tycktes blifva allvar med hotelserna, eftergifvande, grät, bad och lofvade bättring, hvilken dock ej varade länge. Slutligen blef ock förhållandet anmäldt hos de kungliga föräldrarne, hvilka förekallade både den nu fjortonårige prinsen och hela hans uppvaktning samt i dennas närvaro gåfvo honom en allvarsam tillrättavisning och befalte hans omgifning att på intet sätt krusa med hans fel. Han började ock nu, ehuru visserligen endast småningom, lägga bort åtskilliga oarter och visa mera flit än förut, äfven hysa mera aktning för sina kavaljerer, sin lärare och i synnerhet för sin guvernör, som egde hans fulla förtroende och äfven visade sig på honom utöfva ett välgörande inflytande. Han började mer och mer både i ord och handling ådagalägga ett förstånd, en själsnärvaro, en uppmärksamhet mot andra, som tillvann honom både vänner och förtroende, hvarjemte han allt mer visade den varma kärlek för vitterhet och skön konst, som sedermera i så hög grad utmärkte honom.
Sedan sitt tionde år hade prinsen äfven börjat sina försök såsom författare, för det mesta på fransyska språket, på hvilket äfven den nyssnämnda i lustspelsform författade skildringen af hans förhållande till sin lärare är skrifven. För öfrigt har man af honom en stor mängd uppsatser, som tyckas tillkommit mellan hans tionde och femtonde år, såsom en fransysk afhandling om att »mensklighet är konungars förnämsta dygd», en karakteristik af Trajanus, en lefnadsteckning af Marcus Porcius Cato, samtal mellan Racine och Euripides, mellan Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
