Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Gustaf III:s regering. Gustaf III:s ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Adolf och Henrik IV, mellan Ludvig XIV och Carl V, alltsamman på franska; ett minnestal öfver Sully, inskrifter öfver Gustaf I, Erik XIV, Sully m. fl. Något senare tillkommo hans minnestal öfver Dalin (död 1763) och öfver Klingenstierna (död 1765), ett dramatiskt utkast, kalladt Christina Gyllenstierna, ett par fransyska sorgespel, Henrik IV:s död och Coriolanus, en fransk heroid »Christiern II till Christiern III» samt ett poem öfver svenska drottningar. Från en ännu senare tid, ehuru före hans uppstigande på tronen, äro en af honom författad början till »Wasahusets historia», karakteristiker öfver Gustaf I, Erik XIV, Carl IX, Carl Gustaf och Carl XII, hvilken han ansåg störst under sista skiftet af sin lefnad efter återkomsten från Turkiet och för hvilken hans anteckningar i allmänhet röja mycken beundran, hvaremot de antyda en viss ovilja mot Carl XI. Gustaf I var första föremålet för hans ungdomsförtjusning, men som konung valde han helst till förebild Gustaf Adolf. En fullt kompetent domare, [1]) som tagit noggrann kännedom om Gustaf III:s särskilda uppsatser, yttrar derom: »Allt meddelas såsom det på papperet blifvit kastadt. Pennan flyger som tanken. Och likväl har uttrycket lika mycken kraft som liflighet och ledighet. Man ser en liksom medfödd, naturlig stil, som ej behöfver fråga efter former. Det gäller om alla konungens skrifter, om hans fransyska som om hans svenska, om hans förtroliga bref, som om hans statsskrifter, ifrån hans berömdaste tal. Koncepterna visa, att de flutit obehindradt, nästan utan rättelser, ur pennan. Visserligen är stafningen i begge språken lika missvårdad och röjer ett stort fel i första undervisningen; men detta fel var långt ifrån sällsynt i denna tidens uppfostran. Man finner ibland konungens fransyska korrespondenter flere, som ej stafva mycket bättre än han, och den stora verlden tycktes anse sig upphöjd öfver ortografiens pedanteri, som öfver många andra borgerliga band.»
Denna bristande kunskap i stafningskonsten har ofta blifvit anförd såsom bevis på ytligheten af Gustaf III:s bildning, och onekligen vittnar den, att denna del deraf ej blifvit så vårdad som sig bort. Att af hans stafning sluta till beskaffenheten af hans bildning, vore emellertid orättvist, då dels, såsom Geijer anmärkt, rättstafningen den tiden i allmänhet inom de högre stånden betraktades såsom ett pedanteri, dels det svenska stafningssättet då ännu var så litet bestämdt, att af de många vittra författare, som uppträdde under Gustaf III:s regering, ej funnos två, som stafvade språket fullt lika. Man bör ock ej glömma, att om Gustaf III stafvade svenskan illa, fans dock ingen, som uttryckte sig bättre på detta språk än han.
Hans snillegåfvor vunno ock det erkännande och hans vunna bildning ansågs så tillräcklig, att, när han fylt sitt sextonde år och för första gången gått till skrift, ständerna under våren 1762 afskedade hans guvernör och öfriga omgifning samt medgåfvo, att han, för inhemtande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
