Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges yttre förhållanden, 1772-1778
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kammarherren Evert Taube afsändes till Petersburg för att derom underrätta kejsarinnan Katarina II. Hon mottog väl sändehudet nådigt och aflät äfven en skrifvelse till konung Gustaf, men den var ganska kall och innehöll ingen lyckönskan, utan endast ett yttrande af hennes förhoppning att freden måtte bibehållas. I ett bref till Voltaire deremot röjer sig tydligt den harm revolutionen i Sverige ingifvit henne. »A propos», skref hon, »hvad säger ni om revolutionen i Sverige? Se der en nation, som förlorar inom mindre än en fjerdedels timme sin regeringsform och sin frihet! Ständerna, omgifna af trupper och kanoner, hafva öfverlagt i 20 minuter öfver 57 punkter och, såsom billigt, underskrifvit dem. Jag vet ej om detta kan kallas ett ljuft våld, men jag garanterar er Sverige utan frihet och dess konung lika despotisk som Frankrikes, och detta två månader efter det monarken och nationen ömsesidigt svurit att strängt upprätthålla hvarandras rättigheter.» Hon visade för öfrigt äfven konung Gustaf rätt tydligt sitt misshag, ehuru det ej skedde skriftligen. Alla trupper, som för tillfället kunde sammandragas i Petersburg, till en styrka af 30,000 man, fingo order att oförtöfvadt sätta sig i marsch och rycka till gränsen, dit generalmajoren grefve Apraxin förut afgått, att anordna magasiner för 10 à 12,000 man, och tillika utrustades 30 galerer samt flera krigsskepp, allt detta under förevändning, att man väntade krig från Sverige!
Preussens konung, Gustaf III:s morbroder Fredrik II, inskränkte sig tillsvidare till allvarsamma varningar. Strax efter underrättelsen om revolutionen skref han till sin systerson: »Jag ser af Eders Majestäts bref den lycka, som åtföljt dess förändring af svenska regeringsformen; men tror Eders Majestät, att denna händelsen inskränker sig till framgången af en inre revolution i dess rike? Påminner sig E. M. icke, att Ryssland, Danmark och jag sjelf hafva garanterat denna regeringsform? Må E. M. erinra sig hvad jag redan sade i Berlin! Jag fruktar nog, att följderna af denna tilldragelse komma att försätta E. M. i en sämre belägenhet än förut och att det är epoken för den största olycka, som kunnat hända Sverige. Jag har förbindelser med Ryssland, hvilka jag ingått för lång tid sedan. Heder och redlighet hindra mig lika att bryta dem, och jag försäkrar E. M., att jag är i förtviflan att se mig nödgad uppträda såsom dess motståndare.»
Till sin syster Lovisa Ulrika skref Fredrik den 10 September 1772 och sände henne en afskrift af den här ofvan nämnda artikeln i fördraget mellan Ryssland och Preussen samt tillade, att »den oförvägnaste och dåraktigaste handling» af hennes söner tvingade honom att väpna sig mot dem; att Preussens fördel nödvändigt kräfde, att konung Fredrik förblefve i förbund med Ryssland, och att han med rätta skulle tadlas af efterverlden, om hans personliga böjelse härvid vore mera afgörande än det folks väl, åt hvilket han var skyldig att egna sina omsorger.
I sjelfva verket betraktades Fredrik II af svenska regeringen såsom dess farligaste fiende. Man visste, att han varit det egentliga upphofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
