Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges yttre förhållanden, 1772-1778
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statshvälfning med lifligaste intresse och allmän belåtenhet. Konungen hade under sitt besök derstädes gjort sig synnerligen omtyckt af alla de tongifvande, och den ökade myndighet, han genom statshvälfningen vunnit, betraktades äfven såsom en seger för den franska politiken i Sverige. Den hade alltid haft en krigisk riktning, och Frankrike hade aldrig varit njugg med subsidier, hvarigenom det i norden egde en vapenför bundsförvandt, beredd att uppträda för Frankrikes intressen. Hvarken Ryssland eller England, ehuru de för öfrigt visst icke sparade på utgifter vid de svenska riksdagarne, erbjödo subsidier, och detta var ett hufvudskäl, hvarföre det parti, som ifrade för ett förbund med Ryssland och England, om det ock tidtals hade öfvervigten, likväl aldrig kunde länge bibehålla densamma. Den franska politiken hade varit rådande under Hattarnes styrelse från 1738 till 1765. Den hade framkallat Sveriges krig 1741 mot Ryssland, 1757 mot Preussen, och den hade, då Hattarne genom olyckliga krig slutligen uttömt Sveriges krafter och sitt eget inflytande samt Frankrike ej mera hade något att hoppas af partihvälfningar inom Sverige, omfattat tanken att genom svenska konungamaktens förökande äfven öka Frankrikes inflytande i Sverige. Ändamålet med Frankrikes erbjudna biträde till regeringssättets förändring under 1769 års riksdag hade varit att kunna tillvägabringa en svensk diversion mot Ryssland under det turkiska kriget, hvilket Frankrike hade anstiftat för att hindra de ryska planerna mot Polen. Detta krig varade ännu, och Frankrike borde nu kunna påräkna ett långt kraftigare biträde af en mäktig blifven konung än af ett riksdagsparti, hvars öfvervigt var så osäker och som vid den sista riksdagen legat under.
Grefve Gustaf Filip Creutz, Sveriges minister i Paris, skildrade i ett bref af den 7 September 1772 första intrycket af underrättelsen om den lyckade statshvälfningen, hvilken blifvit meddelad genom löjtnanten vid gardet friherre Carl Gustaf von Liewen, som genast blifvit af konungen sänd till Frankrike. Öfver allt i Paris, skref Creutz, rådde en outsäglig glädje och man såg tårar i de flestas ögon, då man omtalade de rörande drag af själsstorhet och ädelmod, hvilka konung Gustaf visat under revolutionen. Baron Liewen hade med oändlig godhet blifvit mottagen af Ludvig XV, som sagt till honom, att han betraktade den tjenst han gjort sin konung, såsom visad mot honom sjelf, och utnämnt honom med ens till öfverste. Glädjen var så stor i Paris, som om man vunnit en batalj.
Snart kom ock från franske utrikesministern hertigen af Aiguillon ett bref till konung Gustaf, i hvilket han försäkrade, att de känslor, som lifvade hans konung, aldrig skulle förändras och att Gustaf egde i honom den trognaste och pålitligaste bundsförvandt. De franske ministrarne i Petersburg, Köpenhamn och London hade fått befallning att tillkännagifva den vigt Ludvig XV fäste vid lugnet i norden och att förklara det han icke ämnade tillåta att detta lugn, på hvad sätt som helst, blefve stördt. En dylik förklaring komme att aflåtas äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
