Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges yttre förhållanden, 1772-1778
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mäktiga herskarinna och till jemkningar i den nya regeringsformen, hvarigenom det förra statsskicket skulle i det närmaste återställas.
Sveriges förhållanden till utländska makter voro sålunda under tiden närmast efter statshvälfningen ganska bekymmersamma. Det hotades med fientligheter af alla sina grannar, som genom formliga fördrag förbundit sig att gemensamt anfalla det under de förhållanden, som nu inträdt, och det hade ingen bundsförvandt att påräkna, utom Frankrike, hvilket redan vid denna tid var genom en slösande, samvetslös förvaltning och en föraktlig mätress-styrelse samt den jäsning, som i följd deraf börjat uppstå i dess inre, så försvagadt, att någon verksam hjelp derifrån svårligen var att förvänta.
Detta oaktadt tog den 26-årige konungen nu kraftigt, modigt och förtröstansfullt ledningen af Sveriges utländska angelägenheter i egen hand. Före statshvälfningen hade han icke kunnat personligen och omedelbart afhandla något med främmande makter genom sina ministrar vid de främmande hofven, emedan de svenska sändebudens skrifvelser ingingo icke till konungen, utan till rådet, och likaså voro främmande regeringar ofta bundna i sina meddelanden, emedan de ej voro säkra, att samma parti inom råd och ständer, med hvilket de inlåtit sig i underhandlingar, befunne sig vid styret, när dithörande skrifvelser hit ankommo. Farhågan, att Hattarnes planer skulle komma till Mössornas kunskap eller tvärt om, gjorde således stor försigtighet nödvändig i dessa meddelanden, så mycket mera som en minister-depesch till Hatt-rådet genast meddelades det franska sändebudet och en till Mössrådet det ryska, hvilka vexelvis styrde partierna, och genom dem ständerna och regeringen. Vid ombytt partistyrelse, hvilket mot slutet af frihetstiden icke var något ovanligt, kommo sålunda den ena maktens meddelanden, äfven om de aldrig så mycket voro af beskaffenhet att hållas hemliga, till den andra, en motsatt politik omfattande maktens kännedom.
Allt detta förändrades genom statshvälfningen. Grefve Ulrik Scheffer, som redan den 22 Augusti blef af konungen utnämnd till kanslipresident, skyndade att genom en rundskrifvelse till svenska sändebuden vid utländska hof underrätta dem, att konungen sjelf nu öfvertagit ledningen af de ministeriela ärendena, hvarföre alla underhandlingar och underrättelser, som borde hållas hemliga, skulle inberättas omedelbart till konungen, och endast sådana skrifvelser, som innehöllo hvad som kunde komma till hvars mans kunskap, ställas till kanslipresidenten. Denne fäste derjemte sändebudens uppmärksamhet derå, att »alla konsiderationer i anseende till skiljaktiga tänkesätt, som ömsom varit här hemma rådande, och som ofta under partiernas brytning kunnat försätta en nitisk kongl. maj:ts minister i villrådighet om hvad han kunde och hvad han borde inberätta, numera alldeles upphört. Kongl. maj:t är nu konung i sitt rike och eger med dess själfständighet och aktning hos främmande makter ett så sammanbundet intresse, att ett sannskyldigt politiskt system kan uppfattas och följas»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
