Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges yttre förhållanden, 1772-1778
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarjemte kanslipresidenten yttrade sin öfvertygelse, att »denna ändring i vårt statsskick skall lända till befästande af en större säkerhet för alla de makter, som på ett mer eller mindre nära sätt kunna hafva något att skaffa med detta rike».
Konungen, som kort efter statshvälfningen begifvit sig till Ekolsund, för att njuta någon hvila efter de föregående ansträngningarna, skyndade tillbaka till hufvudstaden, så snart de från grannrikena ingående meddelandena blefvo mera hotande. Han visade dock ingen böjelse för eftergifter, utan gaf befallning till regementena vid rikets östra så väl som vid dess vestra gräns att hålla sig marschfärdiga, men gjorde tillika allt för att lugna fienderna och för att uppmana vännerna att med underhandlingar och äfven med vapen, om så fordrades, skynda till Sveriges bistånd. I synnerhet försummade man intet medel att blidka ryska kejsarinnan. Konungen sökte på allt sätt förmå henne att inse, det revolutionen endast skulle lända till fredens och en god grannsämjas befästande, samt tillade, att han rätt snart, under sin eriksgata i Finland, hoppades få göra henne ett besök i Petersburg.
Emellertid hade Danmark fortsatt sina rustningar, och prins Carl af Hessen hade blifvit sänd till Norge att taga öfverbefälet öfver dervarande trupper. Det dröjde ej länge, innan konung Gustaf underrättades härom, och åtskilliga personer visade sig särdeles angelägne att öfvertyga honom om ett förestående anfall från norska sidan; men tillika infunno sig några norska bönder vid Ekolsund, dit konungen återvändt i början af Oktober, och försäkrade honom, att om han blott med några trupper visade sig på gränsen, skulle han vinna hela Norge på sin sida.
Kort före statshvälfningen hade Gustaf i Augusti 1772 kastat på papperet några »reflexioner öfver Sverige och Norge», hvilka innefattade ett slags plan till Norges eröfring, grundad på antagandet, att norrmännen, af djupt inrotadt hat mot Danmark, skulle gerna förena sig med Sverige, om blott en man uppträdde med tillräcklig beslutsamhet och skicklighet att träda i spetsen för en sådan rörelse, och förmåga härtill trodde Gustaf finna hos sig.
Hvad Gustaf III här förtrott åt papperet kan visserligen betraktas snarare såsom ett hugskott af hans lifliga inbillning, som gerna lekte med äfventyrliga företag, hvarigenom han kunde väcka uppseende, än såsom en bestämdt uppgjord plan; men det visar emellertid, att hos honom tidigt uppstod tanken på Norges förening med Sverige, till hvilken han sedermera vid flera tillfällen återkom, enligt hvad i det följande skall visas.
De danska rustningarna i Norge och de norska böndernes besök väckte åter till lif den tanke, som framträder i dessa anteckningar, och Norges förening med Sverige var, jemte den politiska ställningen i öfrigt, föremål för konungens öfverläggningar på Ekolsund med sina båda bröder, med kanslipresidenten Ulrik Scheffer, med Sprengtporten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
